Ytterligare en vacker…
… handgjord ”klenod” till vår samling…
Märkligt hur en liten, handsydd grön groda med knappögon och rosa tunga kan göra en mamma alldeles tårögd och alldeles galet stolt…
♥
Jag är lite avis…
… på lilla H:s fantastiska dag…
Idag har Hedvigs klass fått prova på att segla optimist, tvåkrona samt köra motorbåt hos Stenungsunds Segelsällskap!
Dessutom med Felicia (bilden ovan)!
Felicia är en av Ebbas finaste kompisar och vi har henne ofta här i huset så Hedvig känner henne väl.
Felicia arbetar som instruktör på Stenungsunds Segelsällskap och Hedvig såg mycket fram emot att träffa henne idag! Det var en mallig Hedvig som klev in i taxin imorse!
Jag tror hon var mer mallig över att få ”tläffa Flicia hälv, utan Ebba” än vad hon var över att få prova på att segla. Roligt har lilla H haft i alla fall för oj som hon har bubblat och pratat och berättat ikväll, om båtarna, kompisarna, om Felicias mamma som tog kort men allra, allra mest om Felicia…
♥
Igår kväll…
… läste vi den nya Bamsetidningen som kommit, lilla H och jag…
På en av bilderna fanns en söt liten griskulting och Hedvig kommenterade bilden med orden:
– Ååååå, vilken söt, söt liten glis-bäääääbis…
Min vana trogen att alltid tänka ”lära & repetera” gjorde att jag per automatik frågade om hon kom ihåg vad grisens bebis heter… (jag tänkte griskulting)
Lilla H funderade en stund och sade sedan:
– Ähum…. den hetel Ulf…
♥
Hedvigs första sommarfest…
… med sin skolklass…
Den gick av stapeln igår kväll och det var stort vill jag lova!
Sommarfester på dagis har lilla H avverkat några stycken men nu var det med skolan…
Grillen var redan tänd då vi kom och uppslutningen av barn, syskon och föräldrar var god.
Vi valde att grilla hamburgare medan de flesta hade med sig korv. Vad med det tänker du?
Kvällens första konflikt tänker jag i samma sekund som lilla H öppnar munnen och säger:
– Ja´ älskal inte hambujjaje!!! Ja´ älskal kolv!
– Mmm.. fast idag grillar vi hamburgare, vi har ingen korv med oss…
– Dumma dej!
Ungefär precis i samma sekund som frustrationen väller upp i mig vänder lilla H upp sitt lilla solskensansikte mot mig och säger glatt:
– Kom mamma! Vi dukal…
Jag hänger inte riktigt med i hennes humörsvängningar men då de går från ilska till solsken bryr jag mig inte så mycket om att försöka förstå. Jag gillar helt enkelt läget väldigt snabbt och njuter av den lilla solstrålen som visar sig. Jag vet ju aldrig när monstret tar över igen så jag passar på…
”Dukade” på picknickfilten gjorde vi och sedan satte vi oss att vänta på hamburgarna.
Ibland måste man äta sådan man inte älskar tänker jag och så illa var det nog inte då hela hamburgaren slank ner i lilla H:s mage.
Sedan var det dags för brännboll!
Hedvig har aldrig spelat brännboll och då vet jag hennes vana trogen att det går inte.
Det finns inte en möjlighet att få henne att ens prova något nytt sådär på en gång.
Dessutom fanns en fotboll att tillgå och en kompis A som heller inte ville spela brännboll så saken var biff.
Hedvig, A och jag spelade fotboll vid sidan av brännbollsplanen.
Det gjorde inget, viktigast är att ha kul och vi hade jätteroligt.
När vi (läs; mamman) tröttnade på fotboll lekte vi jage och provade att göra en ”julia” i det mjuka gräset.
Det gick väl sådär för oss alla tre…
I slutet av den långa brännbollsmatchen, när vi egentligen gick mot filten för att dricka lite, hoppade Hedvig plötsligt in i ett av lagen och ville vara med. Hon frågade inte ens, hon var plötlsligt helt sonika bara med.
Så typiskt lilla H; efter en timmes observerande då vill hon prova – vilken tur att matchen inte var slut!
Efter två timmars lek, bus och stoj packade vi ihop oss och åkte hem.
Som alltid efter sammankomster med Hedvigs skolklass och, som ikväll, även med de äldre barnen i klassen över, infinner sig en feel-good känsla inuti mig…
Alla får vara med och vad än viktigare är, alla får vara med på sina egna villkor…
♥
Lilla H i sitt…
… rätta element…
Så tänker jag varje gång jag ser lilla H i båten och i/på havet!
Hon fullkomligt älskar båtlivet och hon fullkomligt älskar havet!
Även sjöar går naturligtvis bra även om vi bor så till att vi sällan besöker just sjöar.
I helgen var det båtpremiär för 2/3 av familjen (bröderna stannade hemma) och för lilla H och mig blev även preimärdoppet avklarat. För min del ett extremt snabbt dopp, för lilla H ett låååååååååååångt dopp – hon var kall som en isbit efteråt.
Nu fick jag det nästan att låta som om Ebba och pappan i familjen fegade ur och inte badade alls…
Så var det inte!
Hedvigs pappa badade förvisso inte i helgen men klarade av det för många veckor sedan – nej, det är inte likt honom och han överraskade oss alla. Inte minst Ebba som brukar vara den första i familjen att bada. I år blev hon ”bara” tvåa men har badat i flera veckor även hon.
Båtlivet är inte bara kul.
Det kan vara kallt, regnigt, blåsigt, gungigt, fullt av sura miner och brist på tålamod hos såväl stora som små besättningsmän.
Men det kan också vara fullständigt underbart!
Det är så vi upplevt helgen som var – båtlivet från sin allra bästa sida.
Västkusten, strålande sol, varma klippor, salta hav, bikini på…
… och så yngsta dottern som tycks ha ärvt alla båtgener som går att ärva från sin far – osäker på vem som var lyckligast av dem båda…
♥
Lilla H startar vattenrkig med oförberedd Ebba
Grattis på födelsedagen pappa!
Lilla H har ritat en teckning med en älg med röda horn, spiderman, en blomma, ett vattenfall samt skrivit ”Pappa”.
Varm, inifrån och ut…
… i mammahjärtat på Mors Dag…
Tre små hjärtan från mina tre små hjärtan!
Jag som ÄLSKAR hjärtan…
… och som älskar er Ebba, Ludde & Hedvig…
Hattparaden…
…närmar sig…
Hattparaden på Hedvigs skola är det jag pratar om. I flera veckor har Hedvig och hennes klasskamrater kämpat på med sina hattar – Hedvigs är grön så klart!
Idag i kontaktboken blev vi ombedda att leta fram saker hemma att dekorera hatten med, vad som helst som är fint, vackert, crazy eller helt enkelt bara något man vill ha på sin hatt.
Precis nyss frågade jag Hedvig vad hon ville ha på sin hatt:
– Vet inte…
– Kanske fjädrar?
– Nej!
– Kanske pärlor
– Nej!
– En bil?
– Nej!
– Men.. Vad vill du ha på din hatt då?
– Hmmm… jag tror jag tal en.. dammlåtta!!!
Och jag tänker att det känns sådär att skicka med en dammråtta till skolan att dekorera hatten till hattparaden med…
Älskad moster Lena bloggar…
… om dagen lilla H väntade på så länge…
Dagen då LenaMoaLars skulle passa Hedvig – ”utan mamma”…
♥
07:00 på morgonen…
Jag kan inte påstå att jag är den morgonpigga typen och många är de väckarklockor som åkt i
golvet när de velat ha min uppmärksamhet.
Skit i väckarklockor!
Det är ju en Liten H man ska ha för att komma upp på morgonen!
Vi låg och pratade en stund om viktiga saker som varför jag inte hade några lösögon (glasögon) längre,
att Tanten och Apan inte kan prata och hur roliga de skulle låta om de kunde.
(Tanten och Apan är två masker som vi har hängandes på väggen i vårt hem och som Hedvig alltid varit
fascinerad av)
När toalettbestyr och frukost var avklarade och kusin Moa och morbror Lars hade väckts var det dags för dagens
stora begivenhet- BARNKALAS I LEKSTUGAN!
Hedvig hade städat och fejat i stugan, tårta med grön marsipan var inköpt.
Vi kokade kaffe, blandade saft och dukade bricka, lyckades hitta tårtljus och så var allt klart!
– Neeeej! Vi måste ju ha chokladbollar!
tyckte Hedvig.
Självklart bakade vi chokladbollar, eller jag kanske jag ska säga då liten H tröttnade så fort hon smakat av
smeten och godkänt den.
2 vuxna, 1 gänglig tonåring och så lilla H knölade så in sig i den lilla stugan med bricka och tårta och allt.
Vi fikade i små,små kaffekoppar, drack saft och åt tårta så det stod härliga till!
Vilket mys!
Fotboll (”masch” alltså) spelade vi under Hedvigs ledning. Mååååånga mål blev det!
Studsmattan fick sig också en dust och sedan var helt plötsligt vårt barnvaktande av Hedvig över när
mamma Jessica kom hem!
Jag tror att vi alla blev snopna över att dagen vi längtat efter alla 4 så fort tog slut, men det blir fler…
LenaMoaLars
♥
Igår var det dags…
… för lilla H att klippa håret igen…
Eller, kanske ska vi säga att det var dags att klippa håret för första gången (fast hon gjort det många gånger tidigare)? Hedvig har nämligen inte riktigt varit med på att klippa håret, hon varit med på att gå till Ahn och kamma håret, men inte klippa.
– Bala kamma mamma, inte plippa…
Så Hedvig har gått till Ahn och kammat håret.
Ahn har varit otroligt försiktig och tålmodig och jag tror att Hedvig, ända tills förra gången, verkligen trott att hon bara kammat håret. Förra gången ville hon nog tro det men det gick upp för henne att Ahn faktiskt klippte också. Efter den gången var hon mer mallig än tidigare och hon deklarerade tydligt till övriga familjen att hon minsann klippt håret.
Inför det här besöket sade jag därför att Ahn skall klippa lite i Hedvigs hår vilket accepterades.
Har Hedvig accepterat något brukar det så förbli och jag var inte så orolig att det skulle bli kaos av den anledningen. Hedvig är dessutom mallig över sitt långa hår och vill gärna vara fin i håret så nej, jag var faktiskt inte ett dugg orolig/stressad inför gårdagens besök hos frisören.
Däremot kan lilla H vägra sitt i stolen, vägra svara på tilltal etc och visst blir det mycket trevligare när ens barn, ds eller inte, bara liksom uppför sig…?!
Hedvig uppförde sig!
Åh, vad hon växt och blivit stor och åh vad jag känner mig mallig över henne!
Hon stegade kavat in i Ahns frisörsalong, sade ”Hej” högt och tydligt och klättrade sedan upp i den höga stolen.
Skynket med massa roliga figurer på accepterades utan omsvep och när Ahn småpratade med henne om ditten och datten så svarade hon varje gång! Och hon inte bara svarade på tilltal utan tog själv upp tråden och pratade och berättade saker om skolan, om familjen etc.
Aningen blyg kanske men inte mer än lite…
När Ahn sedan klippt färdigt och frågade om Hedvig ville ha en fläta svarade hon:
– Ja tack gärna…
Det tog tvärstopp först då det kom till eventuell färg i håret.
Ahn frågade om hon kanske ville ha ett rosa eller grönt hjärta sprayat i håret men nja…
Det visste jag nästan att hon inte skulle vilja. Hon tillhör den skaran som absolut inte vill spöka ut sig med röda kinder och fräknar som påskkärring, som aldrig skulle måla sig som clown och som överhuvudtaget inte ens skulle fundera på en ansiktsmålning på Mc Donald´s, Liseberg etc.
Tillhör man den skaran så kan faktiskt färg i håret kännas snudd på övermäktigt.
Men vad gör mitt lilla hjärta?
Protesterar högljutt, räcker ut tungan och surt säger att hon inte vill…?
Det hade inte varit en omöjlig reaktion men inte då, stora lilla Hedvig tittar på Ahn och säger:
– Nej tack, de äl bla…
♥
27 grader varmt igår…
… och lika ljuvligt börjar dagen idag…
Hos oss resulterar det i att vi helt enkelt bestämt oss; vi ”gör” sommar nu – det bästa liksom…
