Jag tror att mitt dåliga samvete för att lilla H…
… fick tillbringa hela sportlovet på fritids försvann idag…
Denna veckan har jag sportlov. Inte barnen.
Då hämtar jag lilla H när skolan slutar. Vi skippar fritids och har hela långa eftermiddagen tillsammans.
Underbart! Tycker jag…
Idag klippte jag mig och blev klar mycket tidigare än jag hade trott. Så jag drog ett maraton inne på Ica, hastade till bilen med alla miljoner varor och stressade till skolan. Herre Gud, jag hade ju lovat att sitta på bänken utanför klassrummet klockan 12.25 då skoldagen var slut. Jag hann! Pustande slängde jag mig ner på nämnda bänk, klockan 12.24. Puh…
Dörren öppnas och en liten pojke kom ut.
Dörren öppnas igen och jag ser till min förtjusning att det är lilla H som kommer.
Jag känner hur jag blir glad i hela kroppen och hur jag spricker upp i ett enda stort välkomnande leeende.
Jag sträcker ut armarna och säger Heeeeej hjärtat!
Det lilla hjärtat ser mig, och stelnar liksom till. Sedan stampar hon med foten, räcker ut reptiltungan åt mig och säger (läs *skriker*)
– Neeeeeeeeeeeeeeej!
Sedan stampar det lilla hjärtat ilsket, ilsket, faktiskt jätteilsket med sin pyttelilla fot och fortsätter:
– Dumma mammaaaaaaaaaaaa!
Det lilla hjärtat rusade förbi mig, snabbt, som om jag tänkte fånga henne eller något i den vägen. Hon landade i soffan som stod längst bort ifrån mig. Raklång. Storgråtandes. Snopet gick jag dit och frågade vad som var fel, varför hon var ledsen? Efter att ha muttrat dumma mamma några gånger till satte hon sig i alla fall upp. Hon tittade på mig med rödgråtna ögon. Kinderna var våta av både tårar och snor. Så hulkade lilla hjärtat:
– Ja´ vill vaaaalaaaa på fliiiitiiiiis…
Lite snopet var det, det måste jag erkänna. Snopet men ändå bra på något vis. Det är ett betyg till fritids som heter duga. Det är ett kvitto på att mitt yngsta lilla hjärta har det bra på dagarna. Men ändå…
Jag fick helt enkelt fråga fritdispersonalen om det gick för sig att Hedvig stannade på fritids en stund. Det gjorde det – så klart. De är så fina på fritids. Jag lunkade ut till soffan med den tårdränkta och snoriga lilla H, sade att visst får hon stanna på fritids en stund, om hon nu så gärna ville det… Nej, det där allra sista sade jag faktiskt inte. Men jag tänkte det. Hedvig torkade både kinder och näsa på sin tröjärm (men jag vet, det är inte trevligt…), sedan sade hon Hej då mamma, och med glada hoppsasteg skuttade hon korridoren bort…
♥
Jag åkte hem och packade upp maten från Ica, satte mina tulpaner i vatten, och visste sedan inte riktigt vad jag skulle göra…
Skönt att hon trivs så bra på fritids. Ofta bryr sig inte barnen om våra vuxna tankar som ger dåligt samvete.
Jag kommer nästan alltid tidigt till fsk och hämtar och det är inte alltid som barnen vill gå hem först även om mitt samvete säger att det är bra för dem att ha korta dagar.
Det låter helt klart som att du inte behöver umgås mer med det dåliga samvetet.
Det blev kanske tid till lite husfunderingar.