En måndag där vi alla…
… känner oss lyckliga för att allt gick bra…
För att familjens breakdansande lilla discodrottning var superlycklig både före, under och efter discot.
Lilla H var bjuden på disco igår.
Jubilaren var Ebbas och Ludvigs lillasyster på sin pappas sida.
Lika glada som vi alla blev över inbjudan, lika oroliga kände vi oss.
Att bli bjuden på disco till en liten tjej som Hedvig älskar är fantastastiskt härligt i sig.
Att dessutom veta att Hedvig är lika älskad tillbaka av lilla jubilaren är också det fantastiskt.
Men ändå…
Oron för att ett kalas ska bli mardrömslikt sitter i efter förra årets fruktansvärda händelse.
Förvisso inte alls hos gårdagens lilla jubilar. Det var på ett helt annat kalas med helt andra barn, men det sitter i.
En storasyster fällde krokodiltårar i veckan som var då det är så galet att man ska känna sig orolig för att någon ska vara dum mot den man älskar högst. En storebror kände sig nervös och lovade att ha ett vakande öga. En mamma och en pappa gick med en klump i magen. Det som en gör ont sätter spår…
På discot igår kände Hedvig egentligen bara jubilaren.
Ja, och jubilarens pappa så klart, och honom är hon trygg med och tycker om.
Ludde skulle vara med på kalaset. Inte för Hedvigs skull främst, hon måste ju få gå på kalas själv och känna sig stor. Men för sin andra lillasysters skull. Alltså, det är bra coolt att ha en så stor storebror som faktiskt är med på ens disco – det säger sig självt. Sedan kan vi inte sticka under stol med att vi alla tyckte det kändes skönt att ha Ludde på plats. Ett par vakande ögon som skulle kunna stävja viskningar och fniss bakom ryggen om sådana skulle dyka upp. Mamman bad också lilla jubilarens pappa att ha tentaklerna ute för eventuellt utanförskap.
Så skönt det kan kännas att ha oroat sig helt i onödan!
Åh, vilken lycklig liten H jag hämtade när discot var slut. Hon hade dansat, både disco och breakdance enligt henne själv. Hon hade brottats med grabbarna och lekt andra lekar med tjejerna. Hon hade suttit bredvid lilla jubilaren och ätit vaniljglass med O´boy på.
Framförallt hade hon haft så fantastiskt roligt…
♥
Vi tackar lilla Beatrice för superkul disco och trallar vidare denna måndag…
Jag läste inlägget om den hemska kalas-upplevelsen och blev så himla arg! Fattar inte att du lyckades "hålla igen" så pass väl som du ändå gjorde. Jag hade gett dom vidriga små kräken till ungar en rejäl, verbal, dänga! På ren svenska. Grrr!!!
Så skönt att denna upplevelse blev bättre hur som!
All kärlek.
/Emelie
Det handlade inte om att jag lyckades "hålla igen". det handlade om att hade jag öppnat munnen hade jag blivit så otroligt ledsen och börjat gråta och jag orkar inte riktigt alltid blotta mig så och bli ledsen inför människor jag inte känner…
Tack för fina ord Emelie!
Kram
Jessica, läste igår inlägget om det fruktansvärda kalaset och dränkte jag vet inte hur många hushållspappersrutor. Idag har jag fått en ny njure på Sahlgrenska och är lite extra känslig – tårarna har runnit hela dagen, men idag är det glädjetårar! Kram till en mycket fin mamma och också till en mycket fin liten H!
Tack för fina ord Bella och framför allt stort grattis till din nya njure! Jag läste om det på Facebook och jag önskar dig verkligen allt gott!
Var rädd om dig!
Kram från lilla H och mej
Så underbart!
Till och med jag blir alldeles varm inombords när jag läser detta.
Som ovanstående skrev så önskar även jag att denna känsla ska vara starkare än efter förra kalaset.
Kram!!!
Ja, det var en lättnad och en glädje utan gränser. Jag tror inte lilla H varför vi andra går här och "tjatar" om det roliga discot hela tiden – vi var ju inte ens där 😉 Jo, Ludde iofs…Kram
Åh vad härligt! 🙂
Underbart!
Man blir varm av att läsa sånt här. Varm över att Lilla H har så många fina och goa människor runt sig. Kram ❤️
Åh vad glad jag blev av detta inlägg! Fick en riktigt go känsla i magen nu. 😀
Mmm, ibland är det som sagt skönt att ha oroat sig helt i onödan 😉
Så himla undebart att läsa dessa rader! Hoppas att detta nya positiva kalasminne sätter sig hårdare fast än det förra 🙂
Kram, Mi