… lilla H…

 

 

På förmiddagen idag frågade lilla H mig om vi kanske kunde gå till skogen och ha picknick? Picknick är förvisso något jag förknippar med lite sol och solen har vi definitivt inte sett röken av idag, men ok tänkte jag, visst kan vi ha picknick i skogen. Vi får väl ta på oss ”i all sin da´r” som lilla H brukar säga.

 

Vi tog på oss.

Vi tog på oss massor av kläder och packade ryggsäcken full med godsaker. Vi hade varm choklad, ostsmörgåsar, saft, pepparkakor och clementiner. Sedan gav vi oss av. Det var fullkomligt svinkallt ute idag! Inte många minusgrader, två kanske, men det blåste! Vi bor nära havet och här blåser nästan jämt och när det är nollgradigt eller kallare i kombination med blåst så är det fruktansvärt kallt. Det känns som om det är svårt att klä sig så att man står emot den råa kylan.

 

Väl i skogen avtog blåsten en del men det var fortfarande fruktansvärt kallt. Vi gick upp på ett berg, satte oss på sittunderlagen vi tagit med oss och plockade fram allt det goda vi hade ryggsäcken. Det är ganska svårt att hålla i en kopp choklad med tjocka tumvantar av termomodell, det är väldigt svårt att ta upp en ostsmörgås från tallriken med tjocka tumvantar av termomodell men framför allt är det galet svårt att skala clementiner med tjocka tumvantar av termomodell! Det är snudd på omöjligt, nej, det är omöjligt om jag skall vara ärlig. Min lösning på det hela var att det är helt ok om vantarna blir fullständigt nerkladdade av varm choklad, ostsmörgås och smör (mycket smör dessutom, jag tillhör verkligen skaran med människor som älskar mycket smör på smörgåsar). Till min lösning på problemet hörde även att vi skulle spara clementinerna tills vi kom hem och in i värmen igen. Hedvig hade en helt annan lösning:

 

 

 

 

♥