… bättre än andra…

 

Idag har lilla H haft en av de bättre dagarna, och då har även jag haft en av de bättre dagarna.

Hedvig har åkt taxi till skolan som hon älskar. Hon älskar både att åka taxi och att vara i skolan.

När klockan blev tre och jag kom för att hämta henne skulle fina klasskamrat Albin följa med oss hem. Albin har aldrig varit hemma hos oss tidigare och jag tror vi tyckte det var lika roligt och spännande alla tre. Skratten, fnissen och busen i bilen på väg hem är obetalbara.

 

Väl hemma slängde lilla H av sig overall och stövlar, utan att ha den minsta tanke på att faktiskt hänga overallen på sin krok och ställa stövlarna på sin plats. Det enda hon hade i tankarna var att skynda sig att få med Albin till sitt rum. Overallen och stövlarna låg som i ett litet kaos på golvet. Albin å sin sida hängde prydligt upp sin jacka och ställde sina kängor så fint bredvid varandra på dörrmattan. Jag bestämde mig för att ha överseende med det lilla kaoset som låg på golvet, vi var ju så glada alla tre och fast jag bestämt mig för att inte plocka efter den lilla damen mera så gjorde jag det ändå. Och jag log inifrån och ut då jag hängde upp overallen och ställde de små rosa stövlarna på sin plats, jag var ju så glad.

 

Skratt, trams och skoj hördes från Hedvigs rum och en gång kom Albin ut och gav mig sin tröja för han var så varm, en gång kom han ut och gav mig sina strumpor för dem ville han inte ha på sig och en gång kom han ut och gav mig två plåster som lossnat från hans små fötter. Då ville Albin ha en kram och lite sympati, sedan spolade han ner plåstrena i toaletten. Vi spelade fotboll i vår hall, vi kastade boll i vår hall och vi tokskrattade alla tre i vår hall.

 

Sedan åt vi middag. Jag serverade köttfärsgulasch med ljummet bröd och vi åt massor samtidigt som vi fnissade och Albin kallade mig för ”gubbe”. Då kallade jag honom för ”tant” och Hedvig och Albin skrattade så jag trodde de skulle trilla av stolarna.

 

När middagen var slut och magarna proppmätta bytte Hedvig och Albin om till träningskläder och sedan åkte vi till veckans efterlängtade fotbollsträning. Nästan hela laget var där och det vara springande barn och bollar överallt. Hedvig bröt bara ihop en gång i dag, och då när det var dags för ”värmöppning” (uppvärmning) . Hedvig älskar inte värmöppning, hon älskar match – så är det bara och jag betvivlar att det någonsin blir annorlunda med den saken. När träningen är slut och alla barn avslutar med varsin straff brukar hon bryta ihop en gång till, just för att det roliga sedan är slut. Idag bröt hon inte ihop, istället gjorde Albin det. Fina Albin som blev så arg på sin mamma när hon kom till träningen för att hämta honom. Fina Albin som ville åka med Hedvig hem igen, som ville sova hos Hedvig och som gärna ville äta frukost hos Hedvig. Efter en del tårar och många kramar kom vi överens om att Albin skall åka med oss hem och leka en annan dag, snart…

 

♥