… Minecraft och bygger världar…

Som ingenting.

 

Det trodde jag inte för tolv år sedan.

Jag vet inte vad jag trodde. Eller jo, det vet jag.

Jag trodde, befarade och fruktade det värsta. Det onämnbara.

 

Idag är det tolv år sedan vi lämnade vårt lilla, lilla, yttepyttiga hjärta ifrån oss för att hon skulle genomgå en hjärtoperation. Den hjärtoperation som var nödvändig för överlevnad. Helt klart en av de värsta dagarna i mitt liv. Så osäkert, så oroligt, så surrealistiskt. Det här skulle ju inte vi vara med om. Inte någon av oss. Inte lilla H, inte de stolta och lillasysterälskande syskonen och inte heller pappan eller jag. Men så blev det och så var det.

Och det gick bra.

Puh…

 

På IVA låg hon efter operationen, med sin vanliga lilla tofs i håret.

Solen strålade in genom fönstret och gjorde hela den bruna lilla kalufsen glittrande.

Jag trodde inte benen skulle bära mig fram till sängen, men det gjorde dem.

Några oroliga dagar väntade och sedan kom vi hem igen.

Vi kom hem, och vi hade den lilla älskade med oss.

Livet började om.

 

Nu är hon en stor tjej minsann.
Stark och frisk, aktiv och rolig, fundersam och klok.

Vi pratar om Minecraft och världarna hon bygger där. Med hus, facklor, lampor och balkonger. Med gräsmattor och pooler. Och mycket annat.

 

Hon messar i taxin då hon är på väg hem från skolan, eller om hon har något annat att berätta för den delen.

Hon klurar på kroppen och alla dess funktioner. Skelettet och sådana spännande saker. Vi pratar om att kroppen behöver mat för att må bra, men att man inte bör ge den för mycket mat för att den då istället kan bli sjuk. Avvägningen är svår att greppa men vi är överens om att en portion mat vid varje mål nog är det bästa.

”Och vill man ha mer kan man fylla på med sallad” säger lilla H. Snusförnuftig som hon är. 

 

Vi pratar om kläder och smink och om den kommande konfirmationen.

Hedvig berättar om besöket i en moské som klassen ska göra imorgon. Hon berättar om Koranen vs Bibeln, om islam vs kristendom och om att vara muslim vs kristen. Som så många gånger förvånas jag över alla kunskaper hon insuper. Hon är nyfiken och vetgirig. Har inga fördomar utan tycker att det är spännande att få ta del av vad andra tycker och tänker och känner. Utan att för den sakens skull försöka påverka någon, eller ännu mindre döma någon. Hedvig nöjer sig nämligen med insikten om att vi alla är olika och hon tycker också att det är bra. Jag håller med och tycker också att alla människor borde ha någon som Hedvig i sin närhet. Det skulle utveckla hela mänskligheten, det är jag övertygad om.

 

 

 

 

 

 

♥