Levande julkrubba…
 
…utomhus i minusgrader…
Vackert och stämningsfullt.
 
Med säkert hundra marschaller, en åsna, två kameler, ett antal får, tre vise män, en ängel, kung Herodes, Josef, Maria och lilla Jesusbarnet. Och en kör, och lite annat smått och gott.
 
Tre lotter köpte hon, lilla H, och tre vinster vann hon.
Valet föll på en liten rund broderad tavla (eller platta som hon själv kallar det), en liten ängel samt en papperstomte. En platt papperstomte.
Udda val av vinster kan jag tycka som hoppades att hon skulle välja saker som hembakt tunnbröd, hemkokt kola och kanske något vackert dekorerat pepparkakshjärta.
Men, det var ju Hedvig som vann och som då måste få välja.
 
Hon, vårt lilla Jesusfrälsta flickebarn, hon såg samma skådespel förra veckan med skolan och var lika fascinerad då som tidigare år. Aningen besviken över att Jesusbarnet inte var en riktig bebis ikväll, utan en docka. Jag förklarade att man nog inte kan ha en pytteliten levande bebis utomhus på det viset när det är så kallt. Förra veckan var julkrubban inne i en varm kyrka. Men i alla fall kunde de lagt en kudde under huvudet på Jesusbarnet, tyckte Hedvig. De hade glömt ge honom en kudde, upplyste hon mig om. Många gånger.
 
I bilen på väg hem pratade vi, igen, om det faktum att Jesusbarnet är pytteliten vid jul, men lika stor som pappa vid påsk. Det är inte helt lätt att få grepp om tänker jag.
Men hon är intresserad, och frågar mycket mer än vad jag kan svara på.
Och hon snappar upp en hel del, det märks.
Som när vi var hemma igen, och fortfarande pratade om Jesus, då säger Hedvig:
 
Du, den där sista midda’n han åt, den var inte rolig för honom!!!
Han fick aldri’ mer äta mat!
 
 
❤️