… min pappa…

I minnet.

 

I hjärtat.

Min pappa som inte längre finns i livet.

Som lämnade jorden för 12 1/2 år sedan.

Som väntade så på lilla H, men missade henne med 8 veckor.

Det är synd. De två hade älskat varandra högt. De hade haft kul tillsammans.

 

Mycket kännetecknade min pappa.

Humor var en av egenskaperna jag väljer att minnas.

Men så var han sjuk. Jag undrar mycket hur hans liv hade varit om han inte varit så sjuk.

Jag undrar mycket hur han hade varit om han inte varit så sjuk. Som pappa, men också som människa.

Jag undrar också mycket hur han hade sett på mitt liv idag, vad han hade tyckt om mitt liv?

Om hur det är och om hur det har blivit. Hade jag delgett honom mina tankar?

Det vet jag inte.

 

Jag tänker ofta på min pappa.

Varje dag på något vis och i något sammanhang.

Huset där han bodde är jämnat med marken. Där är en stor parkering idag.

Jag åker förbi ”huset” varje dag. Glada minnen. Ledsamma minnen. Ångestladdade minnen.

Men i alla fall minnen. Mina minnen.

 

Fars dag och idag tänker jag extra mycket på min pappa.

Min pappa som velat så mycket annat med sitt liv än hur det blev.

Men hur som haver min pappa. Med egenskaper som drev mig till vansinne.

Men också med egenskaper som fick mig att skratta ofta, mycket och högt. 

 

 

 

♥