Det var en så´n…
… torsdag idag…
En sådan torsdag där lilla H och hennes små klasskamrater fick gå fram till tavlan och visa eller berätta något för fröken och för de andra. Det var en väldig tur att jag tog mig i kragen och gjorde jullovsboken igår kväll ändå. Det blev lite stressigt, det blev lite sent men det är värt varenda minut när jag ser lyckan hos lilla H när hon får en ny bok! Vi hann läsa den flera gånger i morse innan hon tog med den till skolan.
När Hedvig kom hem och berättade att hon stått där fram och visat boken, att fröken bett henne prata högre och hur hon faktiskt hade pratat högre och de andra hade sagt att de tyckte boken var fin – då lyste hela lilla fina H som en sol. En sol som spred värme inom hela mig. Ingen kan skina så som Hedvig kan när hon är lycklig!
Jag har lovat att hon får ta med boken till skolan imorgon också eftersom Hedvig förklarat för mig att Anette (en av fröknarna) faktiskt inte sett den eftersom hon vid berättarstunden var i det blå klassrummet, Hedvig går i det gula klassrummet. Inte heller har Ingela (också en av fröknarna) sett den eftersom hon varit ledig men äntligen kommer på fredag. Hon är mycket bestämd lilla H.
Mycket bestämd och mycket rolig är hon minsann.
Ikväll var hon så rolig.
Efter att familjen ätit middag åkte jag iväg för att träna. Jag gör sällan det på kvällstid men Hedvig som behöver veta var förberedd. Hon ogillar att jag är borta även om att allt går toppen de gånger jag faktiskt inte är hemma. Jag tror det handlar om kontroll. Inte ett kontrollbehov av mig utan att Hedvig själv har behov av att ha koll på läget, kontroll över sin tid liksom. Innan jag lämnade hemmet gick vi än en gång igenom hur kvällen blir; du tittar på Bollibompa nu när jag åker, pappa är hemma med dig, pappa duschar dig och borstar dina tänder, pappa läser saga och mamma kommer hem innan du släcker lampan. Jo, upplägget var helt ok för Hedvig och jag åkte.
I hela 1 1/2 timme var jag borta och när jag klev innanför dörren var sagan just slut och jag gick in till Hedvig för att säga hej och god natt på samma gång. Hedvig satt upp i sängen och blev så där galet glad som bara hon kan bli. Mungiporna gick från öra till öra och hon utbrast:
– Åh mamma! Äl du hemma nu?! Ja´ hal längtat häftel dej! Ja´ val så livlädd…
– Var du så livrädd?
– Ja!
– Varför var du så livrädd?
– Fööööl… ja´ val så livlädd du inte skulle komma hem…
– Men hjärtat, jag kommer ju alltid hem…
– Jaha… just de… go´natt mamma…
♥
(Jag är mest glad för att hon kan ett nytt ord, livrädd, det har jag aldrig hört henne säga förut.
Livrädd var hon ju inte så hon testade nog det för henne nya ordet lite grann bara.)