Studsmattan…
… som Gud glömde…
Eller nå´t.
Hon, familjens lilla kyrkliga, hon är lycklig idag.
Uppstart för efterlängtad konfirmationsläsning tillsammans med härliga kompisar.
Intresset för Jesus, Gud, skapelsen och allt annat bibliskt håller i sig.
Vi ser hur hon lyser när hon med stor inlevelse sjunger i församlingshemmet.
Hon, som idag har fått Frälsarkransen i form av ett armband, känner sig stolt.
Hon känner sig stolt, viktig och som en del av en gemenskap.
Det är stort. Och viktigt. Och nödvändigt för att må bra.
Med stort allvar och apropå ingenting sade hon ikväll då jag drog ner persiennerna i hennes rum:
– Gud skapade gräset mamma. Det kommer du ihåg va´?
– Jag kommer ihåg Hedvig.
– Och studsmattan.
– Studsmattan?
– Ja. Eller nä. Det gjorde han inte. Det gjorde fabriken.
Det kunde faktiskt inte Gud.
♥
Lilla H, den grubblande lilla själen…