Hur kan det komma sig…
… att det är helt ok att i en krönika i G-P, använda ordet mongolid…?
Bara så där liksom!
Har vi verkligen inte kommit längre undrar jag?
Jag syftar på dagens krönika i Göteborgs-Posten, skriven av Henrik Wallgren.
Krönikan i sig är bra, andemeningen är bra.
Titeln ”Jag längtar efter att dansa på Coop” säger en del om innehållet där Henrik Wallgren varmt beskriver känslan av att ha varit med om en karneval i Las Palmas. Titeln syftar på att vi här uppe i norr är lite stela, att vi i viss mån saknar en ångande livgivande lust som egentligen är avundsvärd…
Jag hann inte många rader innan jag läser:
Gamla extatiska kärringar och gubbar sida vid sida med förskolebarn.
Alkisar, mongoloida och företagsledare i en en ändlös vansinnig ringdans.
Det hugger till i min mage, det gör ont inne i mitt hjärta…
Henrik Wallgren menar säkert inget illa men för mig är det en gåta att en vuxen människa uttrycker sig på det viset. En vuxen människa som tillika är fyrabarnspappa och på något vis skall vara sina barns förebild. Hur skall synsätt och förhållningssätt vad gäller människor med diverse funktionsnedsättningar någonsin kunna bli annorlunda om vuxna människor, förebilder, uttrycker sig så klumpigt…?
Vidare undrar jag om ingen korrläst hans krönika innan publicering? Det kanske inte går till så, jag vet inte. Om någon har korrläst krönikan innan publicering betyder det att denne någon heller inte reagerat på att Henrik Wallgren benämner människor med Downs syndrom som mongoloider.
Det skrämmer mig…
♥
Jag blev ledsen av en i övrigt positiv krönika, klumpen i magen sitter kvar…
Håller Med!! Vi fick lära oss att respektera. Medmänniskor när vi var små. Man Undrar Var Dom Har Fått Sin Utbildning henne. Varma Hälsningar. Medmänniskor/Vänner. Åke Bertil Åkesson
Jag tror att det bottnar i okunskap och i det här fallet – som i många andra fall – är det inte illa menat men det gör så ont i alla fall. Jag tycker att vi alla har någon slags skyldighet att lite grann tänka på hur vi uttrycker oss. Man kan egentligen säga det mesta men man måste välja hur man säger saker och ting så att man inte sårar och trampar på någon. Jag fick en ursäkt av tidningen och dess krönikör idag vilket värmer. Kanske tänker denne någon en gång extra vid ordval nästa gång?Tack för din kommentar! 🙂
Känner igen klumpen i magen. När barn i samålder med Agnes använder "jävla mongo" så är det ett uttryck för att man gör fel, känner sig dum etc. Men det hugger till varje gång jag läser eller hör det…Efterbliven ? Inte heller kul 🙁 Vad ska vi göra åt detta?