Räven överraskar…
… isen…
Räven överraskar isen…
Så ljöd lilla H:s skönsång igår då dagen var vigd till pepparkaksbak!
Med enorm förväntan och glädje satte hon igång att kavla och trycka ut pepparkakor, allt medan julsånger flödade i köket. Att pepparkakorna trycktes ut på varandra gjorde ingenting tyckte Hedvig och det gick faktiskt alldeles utmärkt att dra bort degen och lyfta pepparkakorna med många avtryck på till plåten.
Jag tycker de blev fina – det är mycket glädje i dem tänker jag.
Vi skulle även göra ett pepparkakshus var det tänkt – det blev två.
Hedvig var mycket bestämd då hon talade om för mig att vi måste göra ”ett hem och en skola” av pepparkaksdegen. Så det gjorde vi!
Pepparkaksdegen förresten, den är ett kapitel för sig.
Att pepparkaksdeg är smarrigt vet vi ju alla men Hedvig har nog upptäckt det först i år.
Oj, så gott hon tyckte det var med pepparkaksdeg!
Hon åt och hon åt och när jag sade till henne att det nog får vara bra med det så att hon inte skulle få ont i magen, så smög hon in deg i munnen så hemligt hon bara kunde. När jag hade kavlat ut en stor deg, tryckt ut pepparkakor och sedan lyft över dem till plåten hjälpte hon mig ivrigt att samla ihop resten och göra en ny klump av den degen. Jag hann tänka att hon var väldigt snabb på att knåda ihop den och jag log lite åt hennes iver.
Det är då hon gör det!
Hon tittar lite pillemariskt på mig, gapar stort och trycker sedan in hela klumpen i munnen!!!
Degklumpen var ungefär så stor som två Delikatobollar…
Alltså, vad säger man i det läget…?
Hedvig å sin sida kunde inte säga ett ord då hela lilla munnen var full med deg och jag, ja jag brast ut i gapskratt. Hon är lite tokrolig mitt yngsta lilla hjärta!
Då munnen var tom, jo för hon tuggade i sig hela degklumpen, så sade Hedvig plötsligt:
– Ja´ ville inte baka mela nu mamma…
Jag undrar jag om lilla H kanske mådde lite illa…?
♥
– Läven övellaskal isen…
Det blev ett…
… det blev två…
En skola och ett hem