… nya brillorna…

 

 

Nya för dagen och visst är de fina!?

Hedvig har tittat sig i spegeln många gånger sedan vi kom hem och varje gång är hon lika övertygad om sin skönthet.

 

 

– Tyckel du ja´ äl snygg mamma…?

 

 

Så klart jag tycker.

 

Efter fritids var vi på årlig kontroll hos bästa barnläkaren.

Himmel vilken snäll och fin farbror det är, doktor Bengt!

Alla barn skulle ha en doktor Bengt om de nu nödvändigtvis måste gå till doktorn.

 

Att väga och mäta 115 cm liten H är inga problem, inte heller att kolla blodtrycket.

Hon kommer med underbara svar när doktor Bengt frågar vilken klass hon går i, vad som är roligast i skolan, vad hennes kompisar heter, om hon varit på Liseberg etc. Den som får igång Hedvig att prata, som Bengt t ex, får tänka sig för. Det finns nämligen ingen hejd på hur mycket Hedvig berättar om hon har lust.

 

Att sedan gå till lika underbara sköterskan Pia är en skräck!

Inte Pia själv så klart, inte heller att själv sätta sig i den stora stolen och få lov att sticka Nallen i fingret tillsammans med Pia.

 

Nej, skräcken infinner sig ungefär vid frågan om vilken hand Pia ska få lov att sticka lite…

 

 

– Ähum, ingen… ja´ vill inte! Ja´ vill åka hem nu mamma…

 

 

Så klart Hedvig vill åka hem!

Ingen vill väl ha ett stick i fingret?!

 

 

Jag tar i om säger att det gick bra, men det gick.

Hedvig satt själv kvar i den stora stolen, grät och kramade mig och bad mig att ta med henne hem, men det gick i alla fall…

 

Vi torkade tårarna och tog vägen om glasskiosken innan vi gick till bilen.

En Piggelin hjälper mot det mesta…

 

 

♥