… yngsta hjärtat…

I det här huset.

 

Det brukar gå till så att jag läser en saga för henne, eller lilla H för mig.

Det är olika och beror helt på hur hon vill ha sin sagostund. Den är ju ändå hennes.

Därefter brukar jag få en ”långlånglånglånglååååång” massagesage, på sisådär två minuter.

 

Den långa, långa, långa sagan kan handla om allt möjligt, men alltid är det djur inblandade.

Väldigt ofta heter något av djuren Pelle och ganska ofta inbegriper sagan en mamma som säger att saker som att visst får Pelle gå ut och leka bara han kommer hem till middagen, och ofta frågar mamman om Pelle vill ha saft och bullar med sig. Det vill Pelle ofta. Ibland tar sagan en skräckfylld vändning och Pelle kommer bort eller, ve och fasa, tror att hans mamma och pappa har övergivit honom. Nästan alltid får Hedvigs sagor ett lyckligt slut.

 

Tveksamt hur lyckligt den slutade härom kvällen dock: