Hon…
…den lilla funderaren…
I huset.
Hon tänker mest hela tiden.
Numer tänker hon mycket och ofta på varifrån köttet hon äter kommer ifrån.
Kan det vara gris eller ko? Eller något annat? Men inte kyckling.
För kyckling är kyckling och liksom inte kött. Så tänker hon.
Hon vänder och vrider på sin gaffel där hon spetsat en skiva rostbiff, eller två, eller tre.
Tittar ingående på köttet, stoppar skivan, eller skivorna, i munnen och utbrister:
– Oooohh, va´ gott det är med ko!!!
Kanske är det inte just så vi andra kring bordet tänker kring en skiva rostbiff, eller två, eller tre.
Mest vid varje måltid trillar sådana roliga och oftast sanna kommentarer över funderarens små läppar.
Vi ömsom ler, ömsom gapskrattar och ömsom rättar och korrigerar när hon vill äta kossans revben och vi andra kanske tänkt oss revben ifrån gris. Eller när hon vill äta en hästrumpa och vi menar att skinkan faktiskt kommer ifrån grisen. Så här håller vi på här i huset. Sedan en tid tillbaka.
Varje morgon kikar hon i skolmatsappen på sin telefon för att se vilken lunch ”skolkocken” tänker servera just denna dag. Så också i morse. Hon läser med stor frenesi, icke vegetariskt som vegetariskt alternativ.
– Pannbiff serveras med kokt potatis, gräddsås och lingon…
Gott! De´ gillar ja´!
Pannbiff, det kommer från pandan.
– Njae, det gör det inte förstås.
– Jo, de´ gör det.
– Nej, pannbiff är gjord av nötfärs och kommer ifrån kon.
– Nej. Du hör ju: P.A.N.N.B.I.F.F som i P.A.N.D.A
♥
Joråmensåatt…
Jag förstår henne, låter mest logiskt och sen när jag var yngre fick jag alltid höra att det stavas som det låter 😀