… i ny tappning…

Helt ny.

 

Hon, den yngsta lilla loppan, ser Jesus på korset här och där och överallt.

Detta otroliga prat om just honom och just det faktum att han spikades upp på korset gör oss smått galna emellanåt. Exakt hur mycket kan man fråga, undra och prata om samma sak undrar vi.

 

Hedvig tänker annorlunda.

Hon tänker att hon frågar och pratar och babblar så mycket hon vill om just Jesus på korset.

Helt enkelt för att hon är extremt fascinerad, nyfiken, rädd, vetgirig, skräckslagen och ännu mer.

AV.JUST.JESUS.PÅ.KORSET.

 

Men, så kan hennes fascination ge upphov till många skratt.

Som när hon för några år sedan sprang runt på varenda ö vi besökte med båten och bjöd alla hon mötte att komma på hennes framtida konfirmation. Alla. Jag menar verkligen alla.

 

Eller som när hon hejdade en hastande präst på bryggan på Gullholmen.

Frågade vad han hette och bad honom att berätta varför Jesus ganska dumma kompisar spikade upp honom på korset. Egentligen. För så får man inte göra. Visste inte Jesuskompisarna det?

 

Eller som när en insekt av obestämd sort landar på vårt köksfönster en av dessa magiska höstkvällar.

Den landar. Den sitter där. Och den sitter där. Länge.

När Hedvig får syn på den blir hon som galen av glädje och utbrister: