Det behöver kanske inte…
… vara så illa…
Så förödande.
Det där att vårt lilla solskensmonster svär som en borstbindare.
I tid och otid, överallt och jämt och samt.
Kanske det gör henne lugn?
Även om det gör mig helt galen.
Kanske gör det henne mer stark?
Mer självständig?
Det är ju det vi vill med lilla H.
Att hon blir stark och självständig.
Vi hade bara inte tänkt att det skulle ske den här vägen.
Så läser jag att svordomar är det mest ärliga och mest spontana uttrycket för våra känslor och tankar.
Jag läser det här…
♥
Jag duckar och gör mig beredd på kommande svordomar…