Vi tar en kvällspromenad…
… på stranden…
Skönt för själen.
Hedvig älskar inte alltid promenader.
Ikväll gjorde hon inte det så värst mycket. Först.
Vi kan gå ner på stranden och göra ett uppdrag, föreslog jag.
– Uppdrag?! Vad för uppdrag?
Det undrade lilla H samtidigt som hon snabbt ändrade sig och plötsligt visst ville gå på promenad.
– Vi kan ju leta efter hjärtan…
– Va´?! Igen? Vill du ha flera hjärtan?
Det undrade lilla H eftersom hon tycker att jag både letar och ser hjärtan överallt.
– Ja, hjärtan är ju fina. Jag vill ha många hjärtan.
– Men hur då för hjärtan i uppdraget?
– Jag tänker att vi letar efter stenar och snäckor som ser ut som hjärtan.
– Ska vi ta hem dem? I uppdraget?
– Det gör vi Hedvig. Vi tar hem dem. Det blir en del av uppdraget.
Så hann vi bara precis till stranden innan hon såg det.
Inte en sten. Inte heller en snäcka.
Men ett vackert hjärta av torkad mossa på en solvarm klipphäll.
– Titta mamma! Titta! Ett hjärta till dig! Som du älskar!
Du får det av mig mamma!
– Åh! Så vackert Hedvig. Får jag det av dig?
– Det får du gärna mamma.
Men uppdraget är att inte ta hem det…
– Vilken tur Hedvig! Det hade varit svårt att ta hem en hel klippa.
– Jaa, det hade det mamma…
♥
En särdeles bra tisdagskväll…