Hon…
… min stora lilla tjej…
Ebba.
Hon som är på andra sidan jorden nu.
Och som jag längtar så otroligt mycket efter.
Som jag idag har skypat med och lovat att hon ska få bestämma mat i en hel vecka då hon kommer hem.
(Hon kommer förmodligen aldrig mer äta nudlar i hela sitt liv)
Hon.
Hon sitter plötsligt där och klappar en känguru!
En känguru!!!
Hon som är så livrädd för djur.
Som inte alls tycker illa om djur. Men som heller inte tycker om dem.
Som aldrig, aldrig kommer förstå varför folk ens vill ha husdjur. Varför vill man liksom?
Hon sitter där. Avslappnat.
Bredvid en känguru.
På andra sidan jorden.
Och säger att den känns precis som ett gosedjur i pälsen.
Ebba… och en känguru…
❤️
Kanske är det en känguru vi ska ha ändå…
Låter lite likt Emma… Hon gillar inte heller djur eller förstår sig på vitsen med husdjur… Men hon kan tycka de är rätt söta litenså där på avstånd…
❤️
Häftigt! Va modig hon är 🙂 jag vet inte om jag hade vågat.
Modigt är det 😊