… äntligen åtta år…

 

Åtta år på riktigt – det är stort!

 

Stort för lilla H och stort för oss…

 

 

Födelsedagen har passerat i ett rasande tempo och började redan klockan 05.15!

 

Jo, det är sant!

Klockan kvart över fem i morse slog hon upp sina vackra bruna ögon och undrade när vi skulle komma in och sjunga för henne! Vi smög upp och fixade lite, jag hade lovat att inte väcka de mycket trötta tonåringarna förrän strax före klockan sex.

 

Kvart i sex var det ännu tvärtyst i sovrummet och jag tänkte att hon nog hade somnat om, lilla H.

Ärligt talat vet jag inte hur jag kunde få en sådan befängd idé – det har liksom aldrig hänt att just Hedvig somnat om! Saken var att hon låg i vår säng och hon gjorde klart för mig igår kväll att hon minsann ville ligga i sin säng i sitt rum när vi skulle sjunga. Jag gläntade på dörren för att lyssna om hon verkligen sov, inte ett ljud hördes så jag stod där en stund och väntade på en reaktion, men icke. Så jag viskade rakt ut i mörkret:

 

 

 

 

Det viskande svaret löd:

 

 

 

 

Vi fortsatte vårt viskande medan hon smög in i sitt rum och väntade de sista minutrarna innan vi med flagga, tårta, ljus, paket och skönsång travade in i hennes rum. Ungefär då tog lugnet slut och lycklig rev och slet hon upp alla paket i ett huj! Hon skakade paket, luktade på paket men framför allt så öppnade hon paket.

 

I skolan och på fritids har tempot gått i samma takt med skönsång, uppvaktning och glass. Hon var galet prillig och lycklig då jag hämtade henne i eftermiddags. När vi kom hem frågade jag om hon ville hjälpa mig att duka och fixa inför kvällens kalas.

 

 

 

 

Och väntade gjorde hon, och väntade lite till…

 

Då de första gästerna kom rusade hon ut på altanen och tog emot paket som hon sedan sprang in i hallen och öppnade. När gästerna droppade in en efter en och Hedvig hela tiden sprang ut på altanen för att ”hämta” paket tappade jag lite kollen på vem som gett vad men har under kvällens gång uppdaterat mig. Inför nästa födelsedag tror jag bestämt att vi skall fokusera på vett och etikett…

 

Då vi ätit mat och Hedvig nästan ätit upp hela sin tårtbit sade hon till mig:

 

 

 

 

Hon var så toktrött lilla hjärtat, så trött att hon bara ville att alla skulle åka hem så hon skulle få gå och lägga sig.

 

Tanborstning etc skedde med ögonen blanka av tårar. Av finaste grannflickan har Hedvig fått en cool Spiderman-pyjamas och den var hon lovad att ta på. Hon satt där på golvet med blanka ögon och tog på den ”alles hälv”. Vi läste en Bamsesaga och hon ville ligga på min arm, när sagan var slut frågade jag om hon var ledsen och jo, lilla H nickade och de blanka ögonen fylldes med tårar som svämmade över och rann ner för kinderna. Jag frågade varför hon kände sig ledsen. En liten, liten stund tänkte hon, lilla H och sade sedan:

 

 

– Föl att ja´ äl så himla tlött mamma… Nu äl ja´ åtta ål allafall…

 

 

♥