Så kom dagen då lilla H…

… provade på judo…
Flera av hennes kompisar tränar judo.
Der har liksom inte blivit av innan.
Jag har nog känt att vi har ganska mycket att göra ändå. Att vi kanske inte behöver fler aktiviteter. Men så vill hon så gärna prova…
Jag uppmuntrar gärna fysisk aktivitet och känner mig glad över att Hedvig är så positiv till träning. Uppmuntran i lagom dos kan kanske göra att träningsintresset hänger i tänker jag. Idrott är en av de saker där man får tillhöra en grupp, ingå i ett sammanhang och få vänner. Det är bra. Jättebra.
Men judo…
Alltså, jag är en harig människa och måste erkänna att jag tyckte det var lite läskigt. Lilla H såg så liten ut där hon ”hoppade” runt, brottades och gjorde olika grepp. Hjärtat satt i halsgropen på mig men själv strålade hon som en sol medan svetten lackade.
Vi får se hur det blir med judon.
Vi provar några gånger till. Något inom mig säger att jag redan vet vem som vinner den här matchen…
❤️
Kanske handlar det mest om att mamman bör övervinna sin harighet…?