… hos hjärtläkaren…

Fantastiskt.

 

Så sade han.

Att det ser fantastiskt bra ut.

Lättnad.

 

Lättnad och en allt igenom härlig onsdag.

Härlig för att vi kunde andas ut.

Härlig för att vi inte ska tillbaka förrän om två år.

Härlig för att vi tillbringade eftermiddag och kväll hos fina, fina storebror och hans lika fina, fina Mikaela.

 

Hedvig hade en present med sig. En egengjord. En present som tagit flera veckor att göra, i träslöjden. En nyckeltavla med två krokar för Ludvigs nycklar, två för Mikaelas och en för bilnyckeln. Stolt överräckte hon den och stolt tittade hon på den där den genast fick pryda deras vägg. Att känna sig stolt är fint. Att få någon att känna sig stolt är fint. Kärlek.

 

Prat om jobb, skola, masaier, resedrömmar, andra drömmar, husdjur, mat och ja, prat om själva livet helt enkelt. Prat blandat med skratt, fika, fotovisning och middag. Härligt. Kvalitet.

 

Varenda minut tillsammans med dem njöt jag. 

Lycklig inifrån och ut i deras närvaro.