… bra mycket bättre än onsdagens avslutning…

Rätt igenom bra mycket bättre.

Skrivtid i min lya dagen lång.

En aktivitet vilken jag gillar. Gillar mycket till och med.

Eftermiddagskaffe vid köksbordet,fast det var tänkt vid datorn.

Jag fastnade i den vidunderliga utsikten. Igen fastande jag, hänfördes, och kan inte riktigt förstå att detta nu är min vy. 

Torsdag som också är simskoledag med allt vad det innebär.

Matlåda i bilen till hungrig, men ack så glad solstråle. Pastafjärilar, åtta köttbullar och ketchup i en klutt. Same, same varje torsdag.

Fram och tillbaka på slingriga, isiga vägar.

Humöret på topp.

Hungriga igen då vi kom hem och av middagen blev intet.

Inte så att den försvann på något sätt, den gick om intet av det mer planerade slaget. För att ingen hade lust att laga middag idag. Vi hoppade över middagen helt enkelt och kallade det för kvällsmat.

Te, kall O’boy, varm O’boy, mjukt bröd, hårt bröd, tacobröd, smör, ost, skinka, grönsaker och krasse. Allt i en salig blandning.

Och tända ljus. Så klart.

Hedvig som med stor inlevelse och glitter i ögonen deklarerade att hon minsann älskar kvällsmat, och jag som är benägen att hålla med. Vad är väl en middag mot kvällsmat? 

Hedvig som kallade både sin mamma och sin bror för popnäsa och ingen förstod betydelsen av ordet. När vi frågade slog hon med armarna i en teatralisk gest och sade att det vet hon inte men det är en slags grej. Typ.

Galna, tokiga och roliga saker smattrade ur hennes mun, alltmedan storebror och jag vek oss av skratt. Det är minsann inte bara monstret som har svar på tal, den lilla solstrålen kan, som tur är, också prata för sig.

Så till finalen där solstrålen är överlycklig över att få somna ”hemma hos mamma” tre nätter i rad när pappan är bortrest. Ingående och många gånger har hon förklarat för mig hur mycket hon kommer att sakna sin pappa, men lika många gånger har hon förklarat hur otroligt nöjd hon är över att få somna i mammans och pappans säng. Tre kvällar.

Finalen för mamman infann sig senare då hon och vackraste sonen pratade livet i flera timmar. Ett samtal som började med att han, högst ironiskt, redogjorde för det kosmologiska gudsbeviset samtidigt som han försäkrade sig om att inte heller jag skriver under på just den filosofin. Ludvig själv menade att just denna läxan var så tråkig att han nästan fick åderbråck. Jo, han sade så. Åderbråck.

Vi droppade filosofier men fortsatte prata livet.