… är oslagbara…

Värdefulla.

 

Man behöver inte ha många, man behöver ha speciella.

Jag har flera speciella och värdefulla vänner. Och för det känner jag mig tacksam.

 

I helgen var lilla H och jag hos en av dem.

Hos henne och hennes son som är en kär vän till Hedvig.
Sonen som med åren kommit att bli en ung, vacker gentleman.

 

Som vi såg fram emot dessa dagar, Hedvig och jag. Omständigheter har gjort att det var länge sedan vi sågs. Men så med vissa, särskilda och i hjärtat speciella vänner så känns det ändå som om det var igår man sågs. Man behöver inte börja om. Och man inser så snart man ses att vi kommer inte hinna prata klart. Inte den här gången heller. Det är väl inte meningen tänker jag, att man ska prata klart. Det går nog inte att prata klart med dessa vissa, särskilda och speciella vänner, och tur är väl det.

 

I dagarna två har vi blivit ompysslade och bortskämda som få.

Att gå på Fredrikstads förmodligen mysigaste café med två förkylda och lite trötta barn som efter lite mat och lite sött vänder om och blir till två supertrevliga, busiga och fnissiga ungdomar. Som lägger armen om varandra och är glada över att ses. Som hoppar och skuttar över gatstenar, kanter och broar. Ni vet så där som två polare kan göra i samförstånd, utan att egentligen har bestämt någon ”lek” så blev det bara till en. 

 

När den ena (lilla H så klart) tydligt deklarerar att hon vill vara själv i myshörnan en stund innan middagen och fina V accepterar fast han nog helst hade suttit bredvid. Han respekterar och tycker det är helt i sin ordning ändå, och ser fram emot samvaro under middagen och resten av kvällen. Kvällen som blev till natt och sedan till jättesen natt. Halv två kröp vi till sängs och då var Hedvig pigg som en mört och glad som en lärka. I en timme (!!!) pratade och bubblade hon om hur himla roligt och mysigt det var att hälsa på och sova över hos T & V. Jag höll med.

 

En trött söndag.

En söndag med strålande sol, utelek och massor av köttbullar.

En söndag där vi skulle åka hem och bestämde att vi ses snart igen.

Tacksamma och lyckliga över fina vänner rattade vi hemåt.

 

 

 

 

♥