… där vi fokuserat på olika saker…

Där vi helt enkelt tyckt att olika saker varit olika viktiga.

 

En helg där två tonåringar susat på fotbollsturnering sen fredag kväll och långt in på natten. Detta medan husets mamma och pappa inte för sitt liv kunde förstå hur sådan energi ens kan existera en fredagkväll. Detta också medan den yngsta i familjen redan hunnit ”vara uppe länge” och hunnit somna så där framåt halv tio.

 

Helgens lördag ägnades åt timtals pyssel av storasyster och lillasyster. På så vis fick husets mamma extremt mycket tid som hon knappt visste vad hon skulle göra med. Eller, nu överdrev jag lite. Tiden fylldes snabbt av tvätt och plock och disk och lunch och alla andra miljoner saker som faktiskt måste tas om hand om. Skillnaden var att jag fick göra alla dessa saker utan liten hjälpreda – på gott och ont.

 

Sen lördag eftermiddag tittade och hejade vi när Ebba och hennes lag spelade match. Hedvig skrek sig nästan hes då hon hejade på Ebba, Johanna, Emilia, Lina och Felicia. Felicia satt förvisso på bänken med oss och med en praktförkylning i kroppen men Hedvig hejade ändå på henne. Så kan man ju göra, om man vill…

 

På lördagkväll var det min tur att susa iväg på slingriga, dimmiga irrvägar för att hämta sonen hos en kompis. Väl hemma igen var det dags för lilla H att ”vara uppe länge”. Något hon inte kunde börja med innan jag var hemma. Det har blivit ett märkligt begrepp hos oss, det där med att ”vara uppe länge”…

 

Söndag och lilla H bakade chokladmuffins och lagade köttbullar, potatismos, sås och lingon hos mormor och morfar. Söndag och husets pappa gjorde bokslut för en kund och kände sig lättad därefter. Söndag som Ebba och jag tillbringade på tu man hand i stan. Njöt av julskyltning, av att titta, känna, prova och till viss del köpa vackra kläder och saker. Njöt av god lunch och smaskigt bakverk. Men mest av allt njöt vi av att vara tillsammans…

 

Helgens grand final kom vid läggdags.

Vid läggdags då vi ”läste” Önskeboken och lilla H flitigt vek sidor där det fanns leksaker hon hett önskar sig av tomten. Hon vek nästan alla sidor. Den häftiga och mycket ivriga övertalningen började då hon såg ett hiskeligt, plastigt och färgglatt skötbord till dockorna. Jag stod på mig och hävdade bestämt att just ett skötbord är väldigt onödigt eftersom Hedvig knappt leker med dockor. Men nej, hon hade motargument som hon slängde fram, ett efter ett. Till slut försökte jag avsluta hela argumentationen med att, igen, informera om att man inte alls kan få allt man önskar sig. Då kom den! Kommentaren jag sent ska glömma:

 

 

♥