Sockorna är rockade…
… både igår och idag…
Härligt.
Måtte de bli rockade varje dag året om.
Inte så att alla förväntas knalla omkring i olikfärgade strumpor och skor.
Jag tänker mer på tankemässigt rockande.
Låt inte rocka sockorna bara bli en kul grej där vi går samman och stoltserar med vår värdegrund en ynka liten dag varje år. Våffeldagen, chokladbolledagen och kladdkakedagen i all ära. Men Internationella dagen för Downs syndrom, liksom dagar för andra olikheter, måste bli mer än en happening.
Låt oss propagera för allas lika värde varje dag, året om.
I den bästa av världar står vi varje dag upp för dem som så väl behöver en röst, men kanske själv saknar den. Jag önskar att fördomar och elakheter alltid och utan undantag bemöts med ett tillrättavisande ifrån dig som rockat sockor idag. Utan undantag. I lunchrummet, i köer, på kalas, middagar och fester. Till gamla som unga.
Välj sida, stå för din värdegrund och tillrättavisa. Utan undantag.
Kanske kan vi då förändra synen på olikheter?
Tillsammans. Hur svårt kan det vara?
I den bästa av världar skulle en dag som denna inte behövas.
Där skulle man se glädjen som till exempel en extra kromosom skänker sin omgivning.
Där skulle man se kärleken, rikedomen, visdomen, enkelheten och det ärliga, sanna.
Där skulle man se varandra.
Men när nu dagen både finns och behövs rockar jag gärna sockar.
Jag är nämligen, liksom andra föräldrar, extremt stolt över mina barn. Alla mina barn.
Liksom andra föräldrar har just jag de allra bästa barnen.
Vi hissar flaggan, festar med ett besök på Mc Donald´s och kanske en tårtbit.
Den yngsta lilla loppan med sin extra kromosom, vad vore vi utan henne?
Vi vore så fattiga att jag inte ens kan tänka tanken. Vi vore helt utan klokskap.
Det är ju hon som gör oss kloka.
Hon som lär oss om livet.
Älskade lilla Hedvig…
♥
… vi är så glada att just du kom till just oss…
Mina grabbar, 6 och 8 år, rockar sockarna varje dag. De tycker det är en rolig grej, för "de som är annorlunda är ju inte bara det en enda dag om året, de är ju det jämt, och det är alltid okej!" brukar sexåringen säga. 🙂 Vem är jag att säga emot då? Det underlättar ju dessutom strumpsorteringen efter tvätt – det finns liksom aldrig två likadana strumpor, haha.
Jag skrev idag att det vore fantastiskt om allt var lika självklart som det är för små barn. När jag satte på sonen, snart två år, hans strumpor i morse berättade jag att idag skulle vi ha olika strumpor för att det är bra att människor är olika. Han visade nöjt upp sin röda och sin blå strumpa för alla men för honom hade det förstås ingen innebörd. För en liten kille på snart två år är människors olikhet en total självklarhet.