Den lilla kloka…
… med den vackra själen…
Hon är fin.
Hon funderar mycket på stort som smått.
Mamman som är en grubblare av rang undrar om det ligger i generna.
Det gör det nog. En stor portion funderande finns säkert i generna. Så tror jag.
Men en stor del av alla funderingar kommer också ifrån henne själv.
Och, hon är fantastisk på att sätta ord på sina funderingar.
Fantastisk.
Som när hon frågar hur Jesus och Gud egentligen kan se alla människor på jorden.
Den är ju rund jorden. Man kan inte se runt, säger hon. Nej, det kan man ju inte.
Men hon finner sig en förklaring.
– Jesus och Gud kan nog se alla ändå. De är ju speciella. Typ.
Ja´ är också speciell. Som Jesus och Gud.
Hon pratar med alla döda vi känner.
Dem vi av någon anledning sagt är uppe i himlen nu.
Så där som man säger ni vet, fast man kanske inte ens tror på det själv.
Hon går till fönstret, vinkar, visar och pratar med dem.
Där finns hennes morfar och hennes farfar.
Där finns gammelmormor.
Där finns Lasse och Lars-Tore.
Hon funderar mycket på dem alla.
Fullt nöjd med att de ser henne mest hela tiden.
Övertygad om att morfar sitter där uppe och skojar som bara han kunde.
Och lika övertygad om att gammelmormor ännu tokfuskar i ”loppa” och ”skitgubbe”.
En dag säger hon till mig att hon önskar att alla döda hon känner kunde prata med pratbubblor till henne.
– Likadana som finns i Bamsetidningen du vet mamma…
Tänk, hela himlen full med pratbubblor ifrån alla vi saknar.
Vilken genial och fantastisk tanke. En tanke från detta lilla flickebarn.
Vi pratar mycket om mys.
Hedvig tycker om mys. Vem gör inte det förresten?
Fredagsmys, tacomys, bastumys, träningsmys, läsmys, filmmys, chokladmys…
Hon hittar mysord för allt som hon tycker om att göra.
Jag säger att hon är den bästa livsnjutaren jag vet.
– Ja´ vet mamma. Ja´ älskar livsmys…
Plötsligt fick jag ett ord till i min vokabulär, ett njutbart ord…
♥
Livsmys…
Det låter jättemysig ❤ Hon är klok din fina dotter!