Paradiset på jorden för mina tre barn har alltid varit hos min syster i Sörmland. Hon bor med sin familj sådär otroligt vackert, fint, typiskt svenskt och aldrig känner jag mig så patriotisk som när jag äntligen kommer ut ur den mörka granskogen, åkrar öppnar sig på båda sidor om den smala grusvägen och där, precis vid en sjö, där ligger den röda gården med vita knutar, grusgångar, flaggstång och ja, you name it! Vilket ställe! Underbart! Nu är jag iofs ”stadsunge” och kan lätt drabbas av lappsjuka om det blir för ensligt, men så här, några dagar, då är det rena rekreationen! Tror barnen älskar det just tack vare kontrasten mot  det vanliga hemma-livet! Barnen och jag snörvlar o nyser, tar ögondroppar o piller, för ”stadsungar” som vi är är vi naturligtvis allergiska också… Det blir en kort visit den här gången, vi har snudd på bjudit in oss själva för vi vill se de pyttesmå valparna min systers hund har fått. Gudomliga, ljuvliga, underbara… Orden räcker liksom inte till och fast jag verkligen INTE vill ha en hund i mitt liv EGENTLIGEN så hör jag en röst inom mig som klart och tydligt säger att ”Tja… men EN enda liten valp kanske…?” och jag känner dessutom hur jag inom mig redan har valt valp!!! Det är ju så galet det kan bli!!! Skickar till och med ett sms till maken och frågar, liksom i förbigående, ”Tik eller hane?” varvid han blixtsnabbt svarar ”Ingen!” Märkligt med sms hur man liksom kan känna kraften bakom ett ord! Jag ger mig inte utan skriver igen, likt en femåring, ”Men åh!!! Du skulle se dem!!!” Vad han svarade då? Ingenting! Blev helt tyst!! Lite senare, när jag tog ögondroppar för fjärde gången samma dag, så bestämmer jag mig för att minsann bete mig vuxet, behärskat OCH klokt. Herre Gud, jag kan ju tycka att de är bedårande fast jag inte vill/kan/ska/bör ha en egen. Ytterligare ett problem är att Ebba, Ludvig och jag inte fastnat för samma lilla valp vilket naturligtvis skulle leda till krossat modershjärta OM jag tvingades välja valp, någon blir ju ledsen hur jag än gör… såvida jag inte bestämde mig för tre…?! Lilla H vill inte ha någon valp alls!!! Hon är inte särskilt intresserad av djur, jo skulle vara katter då kanske, med betoning på kanske. Hon är tämligen hårdhänt så ett extra öga på henne tillsammans med djur är en nödvändighet. Katastrof kan dessutom inträffa om hon dessutom blir arg på sin mamma då ett djur är i närheten; tänkbart är att djuret, t ex en liten valp, kan få sig en rejäl stamp av arga lilla foten alternativt slungas iväg en bit… Det var med andra ord lite med hjärtat i halsgropen jag visade henne de här små valparna. Döm om min förvåning och stolthet då jag känner att lilla H nog blivit ”stor & klok” i sitt resonemang kring valparna! Hon gosar och gullar med dem, hon klappar och pussar på dem, hon låter dem vara i fred när de dias, hon är kort och gott väldigt försiktig med dem och kanske att hon faktiskt är lika förälskade i dem som Ebba, Ludde och jag är!? Denna känsla håller i sig även idag, eller halva dagen i alla fall för någonstans under dagen idag började någon sorts svartsjuka infinna sig hos liten H… Plötsligt satte hon sig snabbt i mosters knä om en liten valp närmade sig samma knä, hon började krypa på alla fyra och försökte bita sin mamma (mig) i tårna etc etc. Som den kycklingmamma jag är började jag då bedyra för Hedvig hur söt och gullig hon är och varje gång jag pussade en valp pussade jag liten H än mer! Något som bara gjorde henne irriterad eftersom hon inte är särskilt mycket för att pussas!  Största beviset för svartsjukan var nog ändå när jag höll en liten favvo-valp mellan mina händer, pussade den på nosen och pratade så där löjligt ni vet, då sa Hedvig plötsligt: – Mamma! Den är ful!!!! Jag kontrade naturligtvis på en gång med att den är söt och gullig och att det där var ju inte snällt sagt av Hedvig varvid hon tittar på mig igen och säger: – Tätteful e den!!! Jag poängterade igen att det faktiskt finns andra sätt att uttrycka sig på sedan släppte jag diskussionen. Nämnas ska att Hedvig fortsatt var lika snäll emot valparna även om jag nog kände att jag fick vara lite extra vaksam efter dessa ”hårda” ord. Så, nu ikväll när liten H skulle sova, vi hade läst saga och låg och småpratade lite, då sa hon igen att ALLA valparna är tättefula… Men neeej, sa jag, de är JÄTTESÖTA! Näpp, svarade H och sedan kom det: -Mamma! Hedvig vill inte ha en valp med hem!!! -Nej Hedvig, vi ska ha inte ha någon valp med hem, jag lovar! -Bra! Mamma, skoja bara! Valparna är tättesöta… ♥