Minigolf är kul! En grå, lite regntung dag på Knippla har vi bl a ägnat oss åt minigolf! Lilla H:s livs första runda och det gick bra!!! Hon har bollkänsla, vilket vi iofs noterat genom vårens fotbollsträningar. Nu är det lite annorlunda att bemästra en klubba dessutom och de av er som känner Hedvig vet ju att hennes humör inte är att leka med 😉 Både Ludde och jag höll på att få en klubba i huvudet ett par gånger då Hedvig av helt oförklarlig anledning fick ett smärre raseriutbrott! Raseriutbrotten var inte, som vi vinnarskallar kan tro, relaterade till dåliga slag, missar etc utan ja, faktiskt helt oförklarliga och utan relevant anledning.. Lyckan i hennes blick när hon gjorde ”mål” var helt obetalbar! Vi, och resten av folket på banan, skrattade gott då hon höjde armarna i skyn och tjoade – Jag vann!!! Jag vann!!!! Värre blev det dock vid sista banan… Den var svår och liten H kämpade länge, länge. Gav upp ibland och tog en annan bana för att sedan åter pröva lyckan på sista banan. Lyckan då hon äntligen fick i bollen blev dock kortvarig; bollen försvann ju!!! Jag lovar, Hedvig förstod först ingenting och NÄR hon förstod blev hon helt bestört, grät, skrek, slet i hänglåset till luckan där bollarna fanns och vägrade helt sonika lämna tillbaka klubban och gå därifrån!!!  Vad vi gjorde? Tja…. efter flera övertalningsförsök gav vi upp och lockade med… glass…. Vad hände? Lyckan infann sig ögonblickligen och summan av kardemumman är att man ibland får köpa sig fri från konflikter  ♥