Plötsligt är både frukstund och mellis utbytt – till kokta kalla potatisar!!! Ja! I pluralis!!! I båten, liksom hemma, är det lite svårt att laga mat utan att det blir  över. Skillnaden är att hemma stoppas resterna i kylen eller frysen, i båten däremot kan inget stoppas i kylen som faktiskt klarar att förvaras i rums- jag menar båttemperatur.. Detta på grund av stoooor platsbrist i båtens kylskåp. Potatis tillhör den sortens mat jag anser klarar sig i rumstemperarur utan att bli dålig. Inget konstigt iofs, det konstiga ligger i att jag väljer att spara kalla kokta potatisar som jag faktiskt inte har en tanke på att äta upp! Varför liksom ? Varför sparar jag dem!?  Kanske för att min moderliga instinkt någonstans djupt inne i mig säger att ja, kanske det finns en stackars hungrig liten H som inte anser sig få tillräckligt med mat i närheten och då, ja då kan hon plötsligt norpa just en kall kokt potatis… eller två… eller tre… fyra… fem kalla kokta potatisar!!! Jag frågade om hon var hungrig och fick ett mycket grötigt – Neeeej… till svar Kikade då lite extra på henne och ser att hon tryckt in en stoooor kall potatis i munnen! Hastigt tittade jag i skålen där det tidigare låg fem kalla potatisar – det låg EN kvar och när lilla H såg att jag såg, ja då knep hon snabbt den femte och tuggade snabbt i sig den. Jag fångade henne på bild i färd med just denna femte ♥ Inte undra på att hon numer tackar nej till banan, äpple, smörgås och annat smarrigt – hon är ju full med kalla kokta potatisar!!!