Varför pratar folk…

…över huvudet på mitt lilla hjärta…?

Det är inte illa ment, jag vet…
Men ändå…

Har man en fråga så ställer man den till berörd person tänker jag – oavsett om den personen är stor eller liten, har Downs eller inte…

Det hände idag igen, på Ica.
Lilla H och jag mötte en mamma till en tidigare dagiskompis till Hedvig. En mycket trevlig mamma vill jag understryka, ingen skugga över henne alls. Men hon gjorde som så många andra och det gör mig fundersam, det gör mig ledsen och det gör mig lite stressad. Stressad för att det kanske är så här lilla H kommer att ha det?

Det tänker jag inte gå med på och därför involverar jag kategoriskt Hedvig i de här samtalen. Inte så mycket för att ge en känga åt de som pratar över huvudet utan mer för få lilla H att växa som individ. 

Det är inga stora frågor jag pratar om, men de är över huvudet på mitt lilla hjärta!
Dialogen idag gick ungefär så här:

– Vad stor hon har blivit! Vart går hon i skolan nu?

– Hedvig, du kanske kan berätta vad skolan heter?
(säger jag)

– Ja´ gål i Koppelskolan, i ettan…

– Precis, i Kopperskolan i ettan.
(förtydligar jag)

– Tycker hon att det är roligt i skolan?

– Hedvig, tycker du att det är roligt i skolan?
(säger jag)

– Ja, de äl loligt i skolan…

 
– Går det bra för henne?

– Vad tycker du Hedvig, går det bra i skolan?
(säger jag)

– Ja, de gål bla, ja´ läsel o sklivel o läknal o så…

Det här är ingen ovanlig dialog, tyvärr, och jag undrar så vad som rör sig i Hedvigs lilla huvud där hon står bredvid mig och hör att ”folk” frågar om henne men vänder sig till mig?

Jag försöker att inte bli ledsen å´ Hedvigs vägnar, jag försöker att inte känna mig/oss trampade på för jag vet ju att ”folk” inte menar något illa. Men det känns inte bra…

Hedvig är ju inte pytteliten längre. Hedvig är ”hu å ett halvt ål” och förstår så mycket!
Jag önskar att jag visste hur hon tänker kring det faktum att ”folk” ofta pratar över huvudet på henne…

♥