Mamman säger…
– God natt lilla hjärtat!
Lilla H svarar:
– Go natt gamla potatisskalle!!!
I det här huset har vi inga omskrivningar som ni hör! Scream it out loud tycks vara en fungerande devis 🙂
Snopet dröjer sig mamman kvar vid litens säng en stund och känner att hon kan bjuda på att vara en gammal potatisskalle; hon sade ju trots allt POTATIS och inte KOPATIS som hon brukar. Glädjen över det korrekt uttalade ordet tog genast över den – faktiskt – lite trista känslan av att vara sedd som en gammal potatisskalle…
Dom säger ju att "kärt barn har många namn" 🙂