Lilla H har skattskrivit sig…

… det hela skedde igår…

Lilla H och henns klasskamrater gick till kyrkan för att se ett julspel.
Ett alldeles fantastiskt, extraordinärt julspel enligt lärarna.

Utanför kyrkan fanns Josefs och Marias åsna, en riktig sådan, som barnen fick klappa.
Där fanns också en kamel, även den alldeles riktig, och den fick barnen också klappa.

Inne i kyrkan ägde julspelet rum och Hedvig och hennes små kompisar hade suttit stilla och tysta som ljus.
Jag är inte aktivt troende själv men fascineras ändå av historien om Maria, Josef, åsnan, de tre vise männen, Jesusbarnet… jag har säkert glömt massor och skulle gärna se detta julspel själv!

När Hedvig igår kom hem från skolan var hon mycket ivrig att berätta om julspelet.
Hon berättade om åsnan och kamelen hon klappat.
Hon berättade att kyrkklockan inte ringt – tack och lov enligt henne själv.

Det bara bubblade ur henne:

– O mamma, däl val tle gubbal!

– Jaha, de tre vise männen kanske…?

– Vise???

– Ja, alltså ”vis” är samma sak som ”klok”…

– Men mamma, de tle kloka gubbalna kom, de val tle stycken, å sen, sen kom Malia å Josef och då, då hade de en liten, liten bebis. Å bebisen, den, den hette Jens!!!

– Jens?!

– Ja! Jens val så gullig mamma!

– Den hette inte Jesus kanske…?

– Jo, just det Jesusbarnet val de…

♥

Jesus

PS. Jens/Jesusbarnet var också en riktig liten bebis som barnen fick klappa på… DS.