Konversationer med lilla H kan ofta…

… ta en helt oväntad vändning…

Till 99% slutar konversationer med lilla H på ett mycket roligt sätt och oftast med kloka slutsatser där jag känner mig som en vinnare då hon återigen fått mig att se det lilla som det stora.

Den sista procenten kan bli lite rolig men märklig och med känslan av ”Hur tänkte hon nu…?”

Så blev det igår kväll då vi satt i hallen och kastade boll.
Planen var att vi skulle rulla boll, lilla H tänkte att vi skulle kasta boll – alltså kastade vi…

– Mamma, ja älksal inte ekollal!

– Gör du inte? De som är så söta.

– Ja älskal tiglal. Ekollal livs.

– Fast tigrar rivs ju också!

– Men då, då tal ja ett bejsbolltlä och slål den så den dööööl..

– Om du slår tigern så den dör, då är du ju inte så snäll emot den…?!

– Äh, de kommel bala blod på läppen…

– Då blir kanske tigern ledsen och lite arg på dig?

Hedvig tittade en stund på mig och jag anade att konversationen blev lite jobbig för henne då hon förmodligen egentligen höll med mig om att hon nog inte var så snäll emot tigern om hon slog den med ett basebollträ.
Helt resolut bytte hon samtalsämne och säger:

– Kan du göla så häl föllesten mamma?
(detta samtidigt som hon drar ut benen åt varsitt håll)

– Vad då? Sitta i split?

– Ja! Så häl!!!

– Neeej… alltså… just det kan jag nog inte faktiskt….

Hedvig tittar förvånat på mig en kort sekund och säger sedan, från djupet av sitt hjärta skulle jag tro:

– Äl du föl gammal…? De göl inget mamma, de gål bla ändå….

♥

    

ekorre                            tiger