Jag avskyr verkligen alla…

… leksakskataloger…

Jo, även jag minns hur roligt jag tyckte det var då jag var liten och leksakskatalogerna damp ner i brevlådan i november. Alldeles i lagom tid för att hinna titta, längta och önska sig några av de fantastiska leksakerna.

Men jag minns också hur de förlorade sitt syfte så snart julafton var förbi.
Så är det inte i den här familjen!
Leksakskatalogerna lever kvar och lever kvar, år efter år…

Främst är det ”Önskeboken” som lever kvar.
”Önskeboken” kommer från en av de stora leksakskedjorna och den är fullspäckad med läckerheter.
Jag inser det och jag förstår det, men jag avskyr den ändå.

Som god-natt-saga är den helt fruktanskvärd och det är så den används i det här huset.
Förra året då jag hade läst 2009 års ”Önskeboken” från november 2009 till oktober 2010 lyckades jag till slut övertyga Hedvig om att vi klipper sönder den och gör en visuell önskelista av den istället.
Det var kul och jag njöt då vi satte saxen i den förhatliga ”Önskeboken”.

Det tog knappt två veckor så kom det en ny i brevlådan…
Den har vi tampats med sedan dess!
Av veckans sju kvällar önskas den som saga åtminstone fem av dessa.
Jag gjorde en kupp i somras och ”glömde” den hemma varje gång vi var ute med båten.
Istället tog jag med, i mina ögon, lite mer pedagogiska och framför allt roliga böcker som Mamma Mu, Emil, Lilla H, Lotta på Bråkmakargatan etc. Kanske gjorde det med baktanken om att Hedvig skulle glömma av ”Önskeboken”, jag vet inte.
Hon glömde definitivt inte av den i alla fall….

När jag i år föreslog att vi kunde klippa sönder den för att göra en önskelista igen – och därmed få åtminstone ett par veckors paus – blev det tvärnej!

– Vi kan inte plippa i Önskeboken hellel… tokig du äl mamma!

Så vi klippte inte och nu har 2011 års upplaga av ”Önskeboken” kommit!
De första dagarna var ok. Det finns ju trots allt några skillnader, om än små, i de olika upplagorna. Leksakerna kan också ha bytt plats i katalogen vilket kan ses som spännande om man anstränger sig.

Men nu, efter bara några veckor med den nya ”Önskeboken” avskyr jag den också…
Den är fullständigt ap-trist att läsa!
HUR läser man en leksakskatalog?
Det gör man inte!
Man läser inte, man pratar om de olika leksakerna och utbrister konstlade ”Åh…” och ”Oj!” och kanske man festar till på ett ”WOW” någonstans också.

Jag är medveten om att jag har ett tråkigt vuxenperspektiv när jag pratar om ”Önskeboken” men tro mig, efter år av denna näst intill likadana leksakskatalog är det svårt att bibehålla en barnslig nyfikenhet.

Igår kväll inträffade ett scenario som jag först inte visste om det skulle få mig att skratta eller gråta.
Jag bestämde mig för att skratta…

När Hedvig skulle lägga sig frågade jag min vana trogen vad vi skulle läsa. Hon låtsades fundera (jo, jag tror hon låtsas eftersom hon nog innerst inne vet vilken ”bok” beslutet oftast landar hos) och sedan sade hon:

– Önskeboken!

Där och då fick jag nog och sade bara:

– Nej! Jag vill inte läsa ”Önskeboken” ikväll Hedvig! Den är jättetråkig!!!

– Den äl inte tlåkig mamma…

– Joooo, den ÄR jättetråkigt tycker jag!

Hedvig blev stående på golvet en stund och sade sedan ”Ok” och vände sig mot bokhyllan för att välja en annan bok. Hon letade och funderade, allt medan jag gav henne flera förslag. Sedan drar hon triumferande ut ”något” ur bokhyllan, vänder sig glädjestrålande mot mig och utbrister:

– Ja vet! Den häl läsel vi mamma! Den äl inte tlåkig!!!

Vad hon hade valt?
En leksakskatalog från Ica Maxi…

♥

leksak