Jag tror att det var tredje gången…

… möjligtvis fjärde gången…
… som lilla H klippte håret hos frisören igår!

Ja, hon har naturligtvis klippt håret mer än tre eller fyra gånger i sitt liv.
Men inte hos frisören!

Länge, länge var det tvärstopp på den fronten!
Totalvägran att ens kliva över tröskeln till en salong, och Hedvigs vilja ruckar man inte på i en handvändning.

Jag har många gånger undrat om det varit fel på min barnuppfostran i de tidiga åren eftersom Ebba var precis likadan! Det gick inte att få henne att ens ställa sig i dörröppningen till en frisörsalong!
Lönlöst!

I flera år var det lönlöst och jag har klippt, och klippt lite till och lite till eftersom håret tenderar att bli lite snett då jag faktiskt inte kan klippa hår!
Som tur är har båda tjejerna tidigt haft långt hår och dessutom tyckt om att vara fina i håret med flätor, tofsar och annat – då döljs lätt det sneda, vinda, hemklippta…

Men, så tänker jag vidare att så himla fel kan jag ju inte gjort ändå eftersom Ludde gladeligen gått till frisören sedan ett års ålder. Han har tagit emot hela kitet med glädje; sax, trimmer, gelé och gärna lite grön färg som pricken över i:et.

Men inte Ebba inte…
Och inte Hedvig heller…

Plötsligt för ca 1 1/2 år sedan hittade jag en salong där hon klev över tröskeln – men hon ville inte klippa sig!
I just den salongen fanns en rolig, röd bil att sitta i. Hedvig satte sig – men ville inte klippa sig!
Då hon satt i den roliga, röda bilen drog jag försiktigt ur snoddarna ur flätorna varvid hon blixtsnabbt frågade:

– Va´ hålle du på meee?!
(nästan med Östgötsk dialekt av någon anledning)

Jag mumlade något om att vi ju i alla fall kunde kamma håret nu när vi ändå var där.
Kamma gick bra, bara inte klippa!

Sedan kom frisören och bara ”pillade” lite i håret medan jag kammade.
Så tog frisören en egen kam och kammade också.
Då tittade Hedvig på Youtube på min telefon och ja, plötsligt var hon klippt och fin!

Och mallig!

Åh, hon hade ju klippt håret hos en riktig frisör – helt ovetandes förvisso men ändå!
Stoltheten kände inga gränser men färg i håret ville hon inte ha!
Tvärnej!

Istället fick hon då en rad med diamanter i håret som värmdes fast med hjälp av plattång.

Vän av vanor som hon är, lilla H, så har vi fortsatt de andra gångerna på samma sätt.
Lirka, locka, kamma, pilla, och så plötsligt är det klart!

Igår var hon lite, lite modigare…
Hon klev ganska kavat in på salongen, valde bort den roliga, röda bilen med motiveringen att hon är en stor tjej nu, hon går ju i skolan i all sin da´r, och satte sig istället i en vanlig stol!

Vi behövde inte lirka lika mycket, jag behövde inte kamma först t ex och frisören behövde inte smyga med själva klippningen.
Den här gången gick gränsen istället vid klämmor!
Hedvig ville inte ha klämmor i sitt hår men vågade inte riktigt säga det.
Istället såg jag hur ögonen plötsligt blev blanka av tårar och underläppen började darra…
När jag frågade vad som var fel viskade hon:

– Ja gillal inte klämmol mamma…

Frisören tog snabbt bort klämmorna och då kändes det bättre i Hedvigs lilla kropp – puh, klämmor är visst lite scary om man är liten H.

Det var nej tack till rosa färg i håret igår också men Hedvig kom själv ihåg de vackra diamanterna hon fått tidigare och sade, förvisso lite blygt men ändå:

– Ja ville ha iamantel tack….

Och visst fick lilla fina H vackra diamanter i sitt hår!
En hel rad med vackra rosa diamanter!
Med stolta och lätta steg skuttade hon ut från salongen, glad och trallande!

Åh, jag kan riktigt känna hur nöjd hon var över att det var klart, nöjd över hur vacker hon blev, nöjd över de gnistrande diamanterna och framförallt nöjd över att det gick bra även den här gången…

♥

klippa håret