Hon är en liten baddare…

… i vattnet, lilla H…

I fredags mötte jag en glädjestrålande liten H på fritids!

– Ska visa dej en sak mamma…

Snabbt plockade hon ner sin Spidermanryggsäck från kroken och letade i alla fack tills hon till slut fick tag i vad hon skulle visa. I den fina, knubbiga lilla handen låg hennes allra första simmärke!

Åh, så stolt Hedvig var!

Och åh, så stolt jag kände mig; Baddaren!
Den går inte av för hackor den inte!
I alla fall inte då det kommer till ens egna barn!
Med sina egna barn blir man stolt över de allra märkligaste saker.
Nu menar jag inte att Baddaren är en märklig sak att vara stolt över, tvärtom, Baddaren är stort, men tro mig, jag har känt en omättlig stolthet över de mest märkliga ting mina barn gjort…
Men jag står för stoltheten än idag och bjuder gärna på eventuella höjda ögonbryn.

För att klara av Baddaren säger simförbundet att man ska klara av:

Dopp-prov:
doppa huvudet under vattnet fem gånger

Bubbelprov:
andas in, hålla andan och blåsa ut under vattnet
(antar att det är vad vi menar när vi säger att vi ”kokar kaffe”…?)

Glidprov:
glida fem sekunder i vattnet med framsträckta armar och ansiktet under vattenytan.
Momentet upprepas fem gånger.

Jag tänker att ovan har Hedvig klarat ett bra tag, ett par år faktiskt, men jag har aldrig tänkt tanken på märkestagning – förrän nu…

Å´ andra sidan går Hedvig nu i simskola och jag tror att i stoltheten över sitt märke ligger också en härlig känsla av att vara en stor tjej som fixar simskolan utan mamma.
Där var hon ju inte för två år sedan och hon är förmodligen lyckligare för sitt märke idag än vad hon hade varit då?!

Allt har sin tid tänker jag…

♥