Idag lämnade jag…

… en förväntsfull, tyst och lite ”blug” flicka på fritids…

Jo, jag vet att det är höstlov men efter en vecka i sjuksängen är längtan efter lek och bus med kompisar stor!

Lilla H tycker att hon är så stor att hon kan säga hejdå på skolans parkering – jag håller inte med…
Alltså var vi tillbaka i det ”vanliga” tjafset om att hon vill gå själv, jag vill gå med över skolgården, helst hela vägen in till kroken för att hänga av väskan, men jag kan sträcka mig till att vi säger hejdå på skolgården när vi träffat på en fröken att ”lämna över” till…

Vanligtvis brukar jag, lite irriterad, fundera över om vi på allvar verkligen ska diskutera denna fråga fem dagar i veckan, hela vägen från parkeringen och till dess att vi träffat på en fröken.
Det känns som en himla onödig diskussion…

Idag tänkte jag annorlunda!
Jag tänkte att vanligt är bra, vanligt är bäst!
Hundra gånger bättre än att ofrivilligt kastas in i en annan vardag, likt den vi hade förra veckan.

Nej, jag lovar inte att jag aldrig mer kommer vara irriterad över denna diskussion fem morgnar i veckan!
Men jag tänker att jag i min irritation över denna diskussion ändå skall skänka en tacksamhetens tanke till just alla dessa vardagliga, ständigt återkommande, lite irriterande händelser…

Vad vore vi utan dem?
Vardag är bra…

♥

vardag