Hon kommer hem med de mest…

… fantastiska saker lilla H…

På måndagar, den gröna dagen, då har Hedvig träslöjd.
Träslöjd med Martin!
Martin är inte träslöjdslärare enligt Hedvig.
Martin bara bor i träslöjdssalen enligt Hedvig.
Jag är inte säker på att Martin skulle hålla med Hedvig om jag frågade honom.

Hur som helst är denne Martin otroligt omtyckt av lilla H och hon slöjdar det ena finare än det andra.
I måndags kom hon hem med en träbit – jo, det var en träbit, men inte vilken träbit som helst utan en som just lilla H sågat till, skruvat två krokar i och borrat två hål i!

”Hålen bollade ja me Martin mamma! Min pappa ska bolla upp den på väggen… Ja ska hänga halsband o lingal på mina klokal…”

Så klart hon ska!
Det förstår väl alla att man måste ha en träbit med två krokar i för att hänga sina halsband och ringar på!

♥

På onsdagar, den vita dagen, har lilla H syslöjd.
Syslöjd med Anette.
Anette som jag inte vet om hon är syslöjdslärare eller om hon rentav bor i syslöjdssalen?
Hedvig har ännu inte avslöjat denna hemlighet…

Förra onsdagen berättade Hedvig att hon klippt.

– Ja hal plippt o plippt tättemycket!

– Jaha, vad har du klippt för något då?

– Ja hal plippt tyg!

– Ja ja… vad skall du göra av tyget du klippt?

– Vet inte…

Jag har funderat lite på det, att hon har klippt och klippt men inte vetat vad det skulle bli.
Det kan vara så att hon varit så koncentrerad på att klippa att hon faktiskt inte kom ihåg vad det skulle bli till slut.
Det intressanta var ju att klippa…

Hedvig var inte ett dugg bekymrad över att hon inte visste vad hon skulle göra med alla tygbitar!
Nej, inte alls! Istället var hon så glad över att hon faktiskt just klippt tygbitar!

Åh, vad jag avundas hennes direkta glädje, hennes förmåga att glädjas i stunden, att leva i nuet!
Hon är bara så bäst på det!

Igår var det onsdag igen och glädjestrålande kom Hedvig hem och berättade vad det blivit av alla tygbitar!

Det hade blivit en larv!

– O sen sydde ja en kudde till lavlen osså!!!!

Jag har nog aldrig sett en så söt larv och en så fin kudde!

Jag blev jag alldeles rörd (och säkert pinsam) – igen liksom.

Tänk att en liten ”lavl” med en kudde till kan göra mig så varm i hjärtat, så rörd…

♥