I söndags träffade vi…

… återigen fina familjen som vill låna Hedvig av oss då och då…

Den fina, varma familjen består av mamma Malin, pappa Mikael, döttrarna Josefine och Mathilda, hunden Svea och lilla hamstern Rufus.

Lilla H var positiv till att åka och hälsa på, allra mest glad över att få träffa sin nya kompis Mathilda igen och allra mest nyfiken på lilla hamstern Rufus.
En fin grön (givetvis) teckning hade Hedvig lagt extra stor omsorg på för att ha med sig!

Tanken på kombinationen Hedvig + hamster stressar mig lite måste jag erkänna!
Hedvig är klurig och öppnar burar som ingenting.
Hedvig är hårthänt och klappar kanske för hårt?
En hamster är väl lite ömtålig tänker jag…?
Stressfaktorn når sin topp när jag ser framför mig hur lilla H håller i liten hamster och sedan plötsligt inte längre vill hålla i liten hamster och… ja, jag säger det inte ens…

Men jag har sagt till Malin att jag inte vill att Hedvig är själv med lilla hamstern Rufus.
Hon tycker mycket om djur lilla H, men hårt kan bli så fel utan att något illa menades.

Det gick bra med Hedvig och Rufus i söndags.
Han fick till och med en liten puss på det pyttelilla huvudet medan Hedvig pratade med svag bebisröst till honom.

Hela besöket gick bra!
Lekplats precis utanför och inhägnad baksida känns bra, om än att hon snart kommer att öppna grindarna själv anar jag, den kluriga lilla H…

Hedvig klev in i Malin och Mikaels kök som om hon aldrig hade gjort annat, konstaterade att där stod en nybakad kladdkaka på bänken, tog helt sonika ner fatet och undrade vart vi skulle sitta och fika!

Lilla H satte sig nöjd bredvid Mathilda, åt kladdkaka så hela ansiktet var fullt av choklad och hon var inte ett dugg ”blug” (blyg) vilket är lite olikt Hedvig.

Hedvig, Mathilda och Svea (jo, hunden) spelade fotboll så svetten lackade.
Mathilda försökte idogt få Hedvig att gå med på en drick-paus men det tog sin tid att övertala…
Lyckan blev stor då Mikael sedan hämtade ett fotbollsmål.
Lyckan blev ännu större då Hedvig sköt mål på honom!

Inte ville hon åka hem heller, lilla H!
När jag sade att vi skulle åka hem svarade hon:

– Ja göl de älskling, ja stannal ja….

Det kändes lite snopet men positivt!
På det hela taget känns det så otroligt bra med hela familjen!
Det känns som lyx att de bara ”dök upp” i vårt liv just när vi konstaterat att ”kortis” verkligen inte är något alternativ för oss.

Det känns som om de kommer att kunna ge älskade lilla H en till dimension av livet som jag så gärna vill att hon skall få uppleva, och det känns (för orolig, orolig, tok-orolig liten mamma) som ett tryggt hem att låna ut älskade lilla H till…

♥

trygg