Idag är jag en…

… stolt och mallig mamma…
Igen!

Visst är man stolt och glad över sina barn mest hela tiden, men vissa dagar är man det lite extra mycket!

Idag är en sådan dag!

Åh, jag känner hur jag liksom trallar inombords när jag märker hur duktig hon är, lilla H!
Vad hon kan, vår lilla härliga flicka!

Först blev jag otroligt rörd (läs; ”klump i halsen”) när jag hämtade Hedvig på fritids idag. Hon rusade mot mig, hade inte ens tid att kramas utan ropade då hon for förbi mig:

– Vänta mamma! Ja ska visa dej en sak!

Hon skyndade sig till sin krok, tog ner den ofantliga ryggsäcken med Spiderman på, letade en stund och fiskade till slut upp sin ”Sportbil utan tak”! 
Bilen, som hon kämpat med på träslöjden i några veckor, har blivit klar idag!

Plötsligt var det i och för sig ingen ”sportbil utan tak” men väl en ”läselbil utan tak” och den är så fin!
”Tättefin”!
Hon har sågat och slipat på bilen, och hon har spikat dit fyra hjul!

Tänk, som förälder överöses man periodvis av allehanda egengjorda små saker och man blir lika glad och varm i hjärtat varje gång – det är härlig känsla!

♥

Vad som sedan hände är faktiskt än mer anmärkningsvärt, helt otippat och väldigt malligt…

Hedvig ville inte riktigt gå med mig från fritids och jag föreslog att vi skulle åka hem så att hon kunde rita en teckning till en av de två bästa grannflickorna, Anna, som har födelsedag idag.
Hedvig nappade på förslaget och sade:

– JA! Ska ja´ lita föl nå´t???

– Tjaa… du kanske kan skriva ”Anna”?
föreslog jag.

Då tittar lilla stora H på mig och säger:

– Då sklivel man ”A” ”N” ”A”, då blil de ”Anna”!

Jag blev helt paff!
Samtidigt som hon talade om för mig hur man skriver ”Anna” så tecknade hon bokstäverna i luften med sin lilla högerhand.

Så har hon aldrig gjort tidigare!
Har hon ett ord framför sig med två eller tre bokstäver kan hon många gånger ljuda sig fram till vad där står, men aldrig tidigare har hon sagt ett ord som ”Anna” och sedan bara bokstaverat det för att konstatera att ”så sklivel man”!

Vilken milstolpe!
Vilket kliv på livets trappa!
Jag är omättligt stolt över den uppvisade kunskapen!
För mig är detta något stort och otroligt!
Att kunskapen skulle komma en vacker dag, det visste jag, men jag visste inte att den skulle komma redan och framför allt visste jag inte att den skulle komma just idag!

(Jag fick en flashback från då min son var fem år och verkligen försökte komma på läsandets konst. Han ljudade bokstäver mest hela tiden och rätt som det var knäckte han koden; i ett omklädningsrum i ishallen där ordet ”röv” var klottrat på väggen… Jag noterade inte ens det fula ordet utan blev tokglad och överöste honom med beröm, ordvalet till trots. Han tittade länge på mig och sade sedan; ”Fast mamma… jag får ju inte säga det ordet…”. Nej, det fick han ju inte, egentligen, men just då fick han säga det hur många gånger som helst, för han läste!!!)

Vi kom hem, Hedvig valde ett ljusblått papper och skrev ”Anna” (med två ”n”) med fina, lätt krokiga bokstäver. Hon gick sedan stolt med ett paket och en teckning för att gratulera bästa Anna på tioårsdagen…

♥

ANNA