Idag har lilla H fått…

… nya kompisar!!!

Två stycken!

Elin och Jens!

Om sociala medier, som t ex Facebook, kan man tycka vad man vill.
Åsikterna är många.
Åsikterna går isär.

Jag är inte odelat positiv men jo, jag gillar nog ändå Facebook om jag kan använda det som jag vill.
Det har gett mig kontakt med flera ”gamla” vänner, vilket oftast är positivt!
Idag hade jag besök av Ulle – min barndomsbästis!
Det är 16 år sedan vi senast sågs, och då sprang vi egentligen bara på varandra.
Innan dess var det också en mängd år innan vi hade setts och sedan vi umgicks… ja, det har jag tappat räkningen på men små var vi!
Bästisperioden var nog mellan vi var sju och tio år ungefär och då betedde vi oss som bästisar gör mest:

vi bytte skor med varandra
vi köpte likadana Fonzie-jeans
vi åt mellis hos varandra
vi gjorde ”loppor” och frågade den andra vem hon var kär i
vi hade chans på samma kille (Henrik) – samtidigt

Ja, så där höll vi på helt enkelt!

Idag sågs vi alltså!

Ulrika, Jens och Elin kom och hälsade på oss och stannade hela dagen.
Det var hur mysigt och roligt som helst och jag kan inte förstå vart alla år tagit vägen, det var ju som om vi sågs igår. Här klingade skratten från stora och små och timmarna bara flög iväg.
Promenaden till stranden som jag tänkt hann vi inte ens med!

Elin hade med sig teckning och paket innehållande ett vackert pärlat armband till Hedvig!
Blygseln Hedvig brukar visa såg jag knappt skymten av, möjligtvis en minut eller två.
Sedan lekte de!

Oj, vad de lekte!

och fikade
och lekte
och badade
och åt
och lekte
och badade
och fikade igen
och lekte igen
och badade igen

När lilla H gick och lade sig ikväll pratade vi om dagen som varit och hon bedyrade att hon haft ”tättekul hela dagen”. Hon berättade att det fina armbandet hon fått av Elin skulle hon ha på sig imorgon också. Jag frågade varför hon tagit av det varje gång hon hoppat studsmatta under dagen och då svarade hon:

– Så de inte gål söndel mamma! Ja´ la de blevid lös-ögonen!

Sant!
Glasögonen får hon inte ha på sig då hon hoppar studsmatta och nu var hon även så rädd om sitt nya armband.

Lycklig liten H drog täcket upp till hakan och sade nöjt:

– Mamma, ja hal nya kompisal ida´! En två nya kompisal!

♥

    

leka