Ja´ längtal föl dej mamma…
I lördags skulle lilla H sova hos mormor och morfar!
Något hon alltid ser fram emot…
I lördags skulle min man och jag på fest!
Något vi alltid ser fram emot…
De senaste gånger lilla H har sovit hos mormor och morfar har hon dock längtat hem.
Hon har gått till fönstret, kikat efter sin mamma och pappa och hon har blivit lite ledsen…
Inte så hon skrikit och levt rövare utan tyst, tyst har hon gråtit…
Utan att vilja visa tårarna…
Med stora försök att skärpa sig och dölja tårarna…
Åh, det känns i hjärtat!
Liten H skall inte skärpa sig då hon är ledsen och längtar…
Bättre då att leva rövare och vara tokledsen en stund – då går det kanske över fortare?
I lördags packade Hedvig glatt sin väska med alla möjliga tänkbara nödvändiga och mindre nödvändiga bra-att-ha-när-man-sover-borta-saker.
På eftermiddagen gick vi till mormor och morfar, humöret på topp!
Som alltid var hon glad som ett solsken då jag gick, av längtan fanns då inte ett uns.
Strax före klockan sex fick jag ett samtal från mormor som undrade om de kunde gå hem till oss istället för lilla H var ledsen och ”längtal föl mamma…”.
Självklart!
Gå hem om lilla H mår bra av det!
Sagt och gjort!
Lilla H och mormor packade ihop alla möjliga tänkbara nödvändiga och mindre nödvändiga bra-att-ha-när-man-sover-borta-saker och tog en promenad hem.
Lilla H drog själv sin väska och gick med bestämda steg hemåt.
Lilla H var lycklig igen!
Mamman och pappan undrar hur i all världen de skall göra nu?
Skall de sluta att gå bort…?
Nja, tänker mamman och pappan, någonstans måste man ju hämta lite energi ifrån sin egen vuxenvärld…
Skall de lämna bort lilla H mer… oftare…?
Nja, tänker mamman och pappan, det gör ju ont i hjärtat när hon är ledsen…
Vidare tänker mamman och pappan att halva nöjet med gå-bort-utan-barn-grejen är borta då de vet att liten H ”längtal o längtal”…
Mamman och pappan känner sig osäkra och kluvna över hur de skall tänka och göra nu…?
♥
”längtal”
Hej Jessica,
Visst är det svårt, gör ont i hjärtat när barnen längtar…Man vet varken ut eller in…precis som du skriver…ska man lämna oftare, eller mer sällan…
Och barn är ju finurliga, de liksom vet vad de sätter igång hos oss vuxna…
Med egen erfarenhet tror jag nog ändå att barn mår bra av att längta, det är inte farligt att få göra det så länge de vet att man kommer tillbaka.
Jag jobbar som ju i förskoleklass och har haft många ledsna barn i knät som längtat efter sina föräldrar. Jag brukar säga till dem att det är bra att längta, att jag som vuxen också längtar efter mina barn på dagarna, OCH att man blir extra glad när man återses!!! Oftast blir de nöjda med det svaret.
När det gäller mina egna barn fungerar ingen av de lika, min störste och förste har jag nog knutit lite väl nära, (fast hur skulle man kunna låta bli) De andra två har jag jobbat lite mer på att lämna bort, fast jag älskar de alla tre lika mycket, det handlar ju inte om det. Men de är mer självständiga, har lättare att sova borta och vara ensamma hemma tex. Av någon anledning är det så, men jag har kanske lämnat de lite oftare bara för att de ska klara av och känna sig trygga när jag inte finns precis i närheten….Ja du, vad säger man, vad är rätt och vad är fel….Inte vet jag, men jag hoppas för er allas skull att du hittar lösningen som passar Er allas skull, men jag tror lilla H mår bra av att längta…
kram C