– Ja´ vill ha!!!

I söndags var vi på kusin Moas konfirmation.
Det är tredje konfirmationen lilla H är på i sitt unga liv och hon längtar väldigt till sin egen!
För de av er som eventuellt kommer att deltaga på Hedvigs framtida konfirmation kan jag redan nu berätta att det enda hon önskar sig i konfirmationsgåva är ”Spiderman-lego”…

Konfirmationen skedde i Missionskyrkan i Vingåker och var mycket stämningsfull och fin.
Lättsam dessutom men det är kanske de flesta konfirmationer idag…?
Då det var dags för nattvard var den lite annorlunda än i Svenska Kyrkan där man går fram till altarringen och knäböjer. Det gjorde man alltså inte i söndags utan de som ville delta i nattvarden ställde sig i kö kyrkgångarna.

– Händel nu??? Hålle de på me…?
undrade Hedvig.

Jag försökte förklara för henne att det heter nattvard och att man får ett sorts bröd och vin. Förklarade också för Hedvig att jag tror att man måste vara konfirmerad innan man får delta i nattvarden – något som visade sig vara helt fel för mindre barn fick också delta.

Hedvig stod upp i kyrkbänken och följde noga nattvardsritualen. När kön ebbade ut tittade damen som bar fatet med oblat ut över församlingen som för att se om alla som ville hade fått.
Då räcker plötsligt lilla H upp handen och gastar:

– Ja´ vill ha!!!!!!!!!

Skrattet i kyrkan var ett faktum, damen kom fram och Hedvig fick sitt bröd och frågade då:

– Äl de ”knäckis”…?

En herre kom fram och erbjöd henne ”vin” men då svarade Hedvig bestämt:

– Nej tack, de äl bla, jag dlickel vin näl jag blil stoool….

Brödet smakade hon inte ens på, men det anade jag nästan innan.

Under större delen av gudstjänsten stod Hedvig upp i kyrkbänken och vad hon älskade psalmerna!
Utan att sannolikt kunna en enda textrad av dessa sjöng hon med hög stämma och stor koncentration.

Jag tänker ibland att jag kan vara lite avundssjuk på de som har en gudstro…
Jag tänker att en sådan tro nog hjälper lite när livet är svårt…
Jag tänker att en sådan tro nog är lite trygg att luta sig mot emellanåt…

Men jag har ingen sådan tro…
Jag tror nog lite på att vi alla har en skyddsängel som vakar över oss… men jag vet inte…

Plötsligt när lilla H stod där i kyrkbänken och sjöng psalmer med jordens största inlevelse så slog det mig att hon kanske hittar en tro en dag i livet! Det kanske vore bra!

Gud struntar väl i en kromosom hit eller dit tänker jag…
Gud ser nog lilla H som det lilla fantastiska under hon är…

♥

Foton tagna av lilla H:

Lilla H:s små fötter

pappa i extrem närbild         mamma utan huvud

konfirmation