Idag var det dags…

… för första besöket i skolan!

Vilken mallig liten H som traskade iväg över skolgården i morse!
Vilken nervös mamma som traskade med henne över skolgården i morse!

Varför jag var nervös?

”Ingen aning” som lilla H brukar uttrycka sig…
Jag vet inte riktigt, det är svårt att sätta fingret på varför jag kände mig lite nervös och lite orolig samtidigt som jag absolut också kände mig positivt förväntansfull!

Redan då vi gick från bilen över skolgården mot klassrummet i morse blev Hedvig eld och lågor över den fantastiska klätterställningen med den stora rutschkanan som fanns på skolgården!
Jag tänkte mer på hur otroligt liten lilla H såg ut där hon traskade omkring på skolgården, mitt lilla hjärta…
Tänk så olika man ser det när man är liten och när man är stor…

Redan på skolgården hörde jag flera barn som ropade på Hedvig, det värmde!
Små fotbollskompisar som blev glada när lilla H kom på besök.
Vi möttes av lugn musik som hördes svagt i bakgrunden medan barnen fann sig tillrätta med väskor och annat innan det var dags för samling. En samling som fick ta all tid den behövde ta medan man gick igenom veckodag, datum, månad, namnsdag (det är Gotthard idag för er som inte vet…), dagens väder med mera.

Alla barn i klassen (som blir fem med lilla H) fick antingen berätta eller visa något för de andra barnen.
När turen kom till lilla H var hon inte riktigt förberedd på detta men valde helt enkelt att viska till mig vad hon ville berätta så att jag kunde säga det till de andra barnen. Hedvig valde att berätta att hon skall passa Cola (mormor och morfars hundvalp) i morgon och att Cola skall sova över hos oss. Det tyckte de andra barnen var spännande och jag njöt av att Hedvig själv kom på vad hon ville berätta – det är så lätt för mig och för andra att lägga orden i munnen på henne istället för att ge henne tid att formulera sig själv…

Efter samlingen var det dags att ”jobba i bänken” – en egen liten bänk fanns i ordninggjord för lilla H, så malligt!
Snälla fröken Ulrika hade snappat upp att Hedvig är helt såld på Spiderman och att hon älskar att pussla så där fanns Spidermanbilder att färglägga och där fanns ett pussel. Pusslet lade hon i ett nafs och gick sedan helt sonika till Ulrika och bad om fler pussel.

Där fanns också en övning där Hedvig skulle skriva sitt namn och en annan där hon skulle ringa in bokstäverna i sitt namn. Vid den senare övningen ringade hon in sina bokstäver och avlsutade med att även ringa in bokstaven ”Ö”. Jag frågade om hon verkligen har bokstaven ”Ö” i sitt namn, då tittade hon på mig och sade:

– Ja´ ville ju sudda ja´….

Så klart att hon ville sudda!
I hennes egen lilla korg med pennor låg faktiskt ett suddgummi och det vet jag ju att Hedvig är förtjust i. Att jag inte förstod det…

När det äntligen var dags för rast formligen rusade lilla H ut ur klassrummet och aldrig tidigare har hon fått på sig sina Spidermanskor så snabbt som idag! Jag fick hejda henne och påminna om jackan, så bråttom hade hon och jag anade vad som lockade. Det stora, stora klätterställningen lockade och helt orädd sprang hon dit, sade ”Hej, ja´ hetel Hedvig ja´…” till några stora flickor i åk fem och satte sedan igång att klättra, hoppa, springa runt och kunde verkligen inte förstå att det var dags att säga hej då till klasskamraterna efter rasten – hon hade nog gärna stannat hela dagen!

En mycket nöjd liten H traskade över skolgården tillbaka mot bilen…
Hand i hand med en mycket nöjd mamma…

♥

skola