Äggjakt i trädgården
Inför årets påskafton var lilla H otroligt bestämd med att hon skulle gå på äggjakt i trädgården.
Något jag förstått att många ägnar sig åt medan påskharen hela min uppväxt kommit under natten, smugit in till mig och tyst, tyst lagt ett härligt påskägg bredvid min kudde. Ett påskägg som fått mina ögon att tindra på morgonen! Följaktligen har påskharen fortsatt på samma sätt med mina barn, fortsatt att smyga in under natten för att placera ett påskägg intill deras kudde… och så har deras ögon tindrat…
Det har även fungerat utmärkt med Hedvig, tills i år…
Jag misstänker att Lotta på Bråkmakargatan har ett finger med i spelet!
Några dagar innan påskafton i år förde jag ämnet på tal vid middagsbordet varvid Ludvig bestämt hävdade att han inte ville delta i någon äggjakt! Han ville definitivt att påskharen skulle bete sig som han alltid gjort under Ludvigs alla andra påskaftnar.
Så blev det då tudelade sysslor för påskharen på vår adress!
Han fick smyga in under natten och placera ett påskägg vid makens och sonens respektive kudde (redan två dagar tidigare hade påskharen gjort en insats för Ebba som åkte till Danmark på cup) och han fick gömma ett påskägg i trädgården till liten H som så gärna ville gå på äggjakt.
På påskafton tog vi med oss morgonkaffet ut i solen, slog oss ner på altanen och ropade på Hedvig som jag tror nästan hade glömt av den stundande äggjakten. Hon klev ut på altanen, öppnade munnen för att berätta något men hejdade sig, satte först handen för munnen för att sedan utbrista:
– Oh!!! Titta! Ett påskägg! Till mig! Tack snälla påskharen!!!
Och ja, under päronträdet framför lekstugan låg ett stort påskägg!
Inte så väl gömt kanske men ändå! Lilla H formligen rusade dit och slet åt sig påskägget och rusade tillbaka till altanen – som om någon tänkt ta ägget ifrån henne och som om jakten var på blodigt allvar!
Vad ägget innehöll?
Några små chokladkaniner och en ”Stal Wåls gubbe”!
Hedvig hade tidigare samma vecka tydligt upplyst mig:
– Mamma! Ja´ hal ingen Stal Wåls glej! Ingen Stal Wåls alls hal ja´…
♥
Lite senare på dagen var det dags att vara påskkärring i området!
– Utan plickal o fläknal o utan löda sindel…
Det brukar på något vis för det mesta bli som lilla H vill och så även denna gång!
Hon var en liten påskkärring utan prickar, fräknar och röda kinder och det gick ju bra.
Likt förra året fick jag tydliga instruktioner om att stå kvar på gatan då hon stegade fram till grannarnas dörrar, ringde på och lite nervöst stod och väntade på att de skulle öppna.
När dörren öppnades tog Hedvig fram ett egenhändigt gjort påskkort och viskade ett blygt:
– Glad Påsk…
Hon tog sedan lika blygt emot mängder av godis och stoppade i sin lilla påskpåse.
Så mycket godis att påsen till slut gick sönder!
De skulle bara veta att lilla H knappt äter något godis – men mallig var hon då hon stegade hem igen efter sin runda som jordens sötaste lilla påskkärring…
♥
ägg