När jag var liten…

… sådde min mamma och jag prydnadsgräs till påsk.

Jag minns hur spännande jag tyckte det var att se gräset gro och växa.

När gräset sedan vuxit sig några cm högt lagom till påsk placerade vi ut lite äggskal och några fina kycklingar i gräset. Gulligt påskpyssel som jag fortsatt att göra med mina barn och jag får för mig att de uppskattar det lika mycket som jag gjorde. I alla fall gjorde Ebba och Ludde det när de var små, nu vet jag inte riktigt om de reflekterar så mycket över just prydnadsgräset till påsk…?

Jag minns att lilla H förra året tyckte det var roligt och att hon då placerade ut så mycket äggskal och kycklingar att man knappt såg gräset! Jag tänker mig att jag i år kanske välja mängd äggskal och antal kycklingar innan jag låter henne placera ut dem?!

För några dagar sedan sade jag till Hedvig att vi skulle så gräs varvid hon tjoade till Ebba:

– Ebba, kom, hynda dig, vi skall så påsk!!!

Jag försökte förklara att det inte är själva påsken man sår utan gräs att ställa kycklingar i för att ha det fint till påsk. Morgonen därpå vaknade Hedvig och gick nästan som radiostyrd till köksbordet för att titta om det kommit upp något gräs (trodde jag).

Yrvaken och rufsig i håret som ett litet troll stod hon och tittade en stund, sedan frågade hon:

– Kommel kycklingalna eller…?!

♥

gräs