En milstolpe till…

… passerad…

Nej, inte passerad faktsikt, men vi är väldigt nära nu…
Ibland är vi till och med framme och nosar på den, milstolpen!

Som igår, då vi plötsligt befann oss framme vid milstolpen och som vanligt förstod jag ingenting!
Hur gick det här till?
Jag kan ju förstå att min enträgenhet att jämt, jämt ljuda bokstäver, visa lilla H hur ljuden blir till ord etc har ett finger med i spelet men ändå…

Hedvig är ganska ofta avig då det kommer till vissa saker hon ”bör” lära sig. Jag tror hon känner att jag lagt ribban lite högt och då slår hon bakut – men hon är nyfiken som tur är och över ilskan segrar nyfikenheten!!!
Eftersom hon då är lite avig (milt sagt) tänker jag ibland att ”vad sjutton, hon kommer aldrig lära sig det här…” – då känner jag mig lite ledsen…

Men, plötsligt händer det!
Hon bara kan och hela jag svämmar över av glädje!

Igår tog fram Hedvigs ordbilder för ja, jag vet inte vilken gång i ordningen. Hon såg vad jag tog fram och hela hennes kropp vände ut och in på sig i ilska och hon utbrast:

– Neeej, ja´ vill inte…

– Nej, fast jag vill. Du kan ju göra något annat…
sade jag.

Så tog jag fram ordbilderna, jag ljudade högt, jag läste orden högt och låtsades helt enkelt att jag hade ”tätteloligt” med korten. Jag ljudade långa ord, jag ljudade korta ord och till slut frågade lilla H:

– Hålle du på meee…?!

Jag förklarade att jag lekte lite med ordbilderna och frågade om hon kanske ville vara med? Lika avig som hon nyss varit lika positiv blev hon plötsligt och ville inget hellre än att vara med. Jag tog först fram ordbilderna med orden ”mamma” och ”pappa”. Dem har hon kunnat länge, hon ljudar dem inte ens för hon ser dem just som en ordbild och känner igen dem.

Eftersom vi inte använt ordbilderna särskilt ofta så tog jag en chansning och plockade fram kort med ord innehållande tre bokstäver.
(Ord med två bokstäver har jag tidigare sett att hon ljudat, lyssnat och fått ihop till ett ord)

Döm om min förvåning när den lilla skruttan högt ljudade:

S  O  L

och sedan tittade på mig och sade:

– Sol stål det mamma!

Jag tänkte att det måste vara en lyckträff, gav henne massor av beröm och tog sedan fram ett kort till. Då gör hon likadant, ljudar:

 
O  S  T

– Ost stål det…

Ja, men då så! Vi tog ett kort till och hon ljudade:

H  U  S

– Hus stål det…

Sedan ville Hedvig inte mer utan gick ifrån.

Kvar satt en snopen mamma, en lycklig mamma, en stolt mamma, en mamma som vill basunera ut för hela världen att hennes lilla flicka, med sina 6 1/2 år och med sin extra lilla underbara kromosom kan läsa ord med tre bokstäver!!!

För mig är det helt otroligt….

♥

läsa