Konfirmation
Häromdagen var vi på konfirmation och sådant kräver lite förberedelse med lilla H! Nu har hon ”tränat” en gång tidigare i år då storasyster Ebba konfirmerades och det gick bra efter låååång förberedelse. Hedvig är lite rädd för höga ljud och det vet vi ju alla hur högt kyrkklockorna låter, hur högt orgeln låter och hur högt prästen emellanåt sjunger… Jag ägnade mycket tid i våras åt att förklara för Hedvig att det faktiskt låter fint när kyrkklockorna ringer – och de hörs ju mindre då man befinner sig inne i kyrkan än om man är utanför – förklarade att orgeln är ungefär som ett piano och att prästen oftast sjunger fint, om än högt…
Vid första genomgångarna av detta gick jag totalt bet på min uppgift! Hedvig höll med om att klockorna nog låter mindre inne i kyrkan MEN de låter ju ännu mindre om man inte är där alls… Orgeln, nja, inget piano precis tycker Hedvig och när Malin och Peter på Saltkråkan gifter sig låter den fruktansvärt… Prästen, ja, han var nog det enda i mina förberedelser som gick hem hos Hedvig från första början. Jag kan nog tacka vår gode vän och tillika präst Johan för detta! Johan är en av Hedvigs favoriter <3
Nåväl, förberedelserna i våras gav resultat! Med skräckblandad förtjusning tog sig Hedvig igenom systers konfirmation, med god hjälp av fantastisk moster måste jag framhålla. I slutet av ceremonin stod Hedvig upp i kyrkbänken och ropade ”Hallå prästen, kolla på mig!” etc etc.
När nu systersonens konfirmation närmade sig tog jag upp samma typ av förberedelser vilket visade sig vara totalt onödigt! Hedvig har full koll på hur en konfirmation går till och rabblade, jag menar verkligen rabblade, för mig om hur även denna konfirmation skulle gå till. Viktigast av allt var att hon även nu skulle få Festis i kyrkan samt att samma moster skulle sitta på samma sida om Hedvig. Sa till denna systern att vi nog får hyra henne som proffessionellt konfirmationssällskap framöver! Det kan ju hända att vi skall delta i en konfirmation där denna moster inte står på gästlistan 🙂
Väl inne i kyrkan gick det kanon! Jag kände mig stolt över lilla H, att hon faktiskt kom ihåg precis hur det skulle gå till OCH att hon köpte de små förändringar som ändå var ifrån Ebbas konfirmation. Lätt utråkad under senare delan av ceremonin slängde hon upp fötterna framför sig, suckade lite, käkade lite vindruvor och ja, sedan tog lånade hon kameran och fotade taket i kyrkan, församlingen, en bebis på bänken bakom, sina fötter etc…
Jag vet inte om hon eller jag var malligast över att det gick så bra! Det kunde lika gärna blivit kaos…
