Så kom det…

 

…sent omsider…
Skolfotot.

Så stor tjej vi har, slår det mig.
Lilla H har blivit lilla stora H och ingen är lyckligare för det än den lilla stora själv.

Flera gånger varje dag bekräftar och bedyrar vi att hon är en stor tjej, och alldeles lagom och perfekt som hon är. Hon ler lika lyckligt och lika malligt varje gång.
Och hon håller med.

Hedvig är omättligt stolt över sig själv och jag hoppas att ingen någonsin tar känslan ifrån henne. Några har naggat hennes stolta känsla i kanten genom åren, men vi har lyckats reparera.
Hittills.

Varje gång det händer blir jag rasande samtidigt som jag helt går sönder.
Fler skulle vara som Hedvig. Hon älskar människor för allt gott de gör och säger. Hon älskar inte när folk säger och gör dumma saker. Men hon kan ändå tycka om det som är gott hos den som inte alltid är god.

För att Hedvig ser människan.
Hon ser människan och hon respekterar människan precis som den är. Inte på grund hur någon ser ut eller vad någon klarar av.

– Alla är bra på olika saker…

Säger lilla H.

 

Lilla stora fina och genomkloka H…

❤️

Som snart når ned med tårna i golvet från köksstolen. Snart…